Sjöfartsmuseet i Göteborg

Analog pirat på Sjöfartsmuseet

Om Göteborg är evenemangsstaden, vad har då Sjöfartsmuseet att locka med? Förr fanns det ju faktiskt en sällsam attraktion där i form av aligatorn Smilet som levde 1924-1987. Men nu då? Jag flanerar runt museet med mina två små barn som ivarjefall utbrister i upprymda läten vid blotta anblicken av akvarier med simmande torskar, mystiskt neonskimrande koraller, en jättehummer och fiskar som ser precis ut som i disneyfilmen “Neo”. Min brorsdotter i tonåren, som också är med, sätter sig dock i trappan och suckar uttråkat just så som tonåringar gör.

neoBarnen och jag traskar vidare upp på nästa våningsplan. Här uppradas allehanda sjöfartsföremål i några dunkelt belysta rum. Museets opretentiösa utställningar överlåter mycket åt betraktaren att fantisera bortom de skriftliga förklaringarna vid montrarna. Som den landkrabba jag är blir det inte mer avancerat än att jag i tankarna försöker applicera en romantiserad bild av Tintin, kapten Haddock och “Rackham den Rödes skatt” på alla äventyrliga gelikar till sjöfarare som måste ha huserat i kvarteren runt detta hamnbelägna museum under tidigare 1900-tal i varvsstaden Göteborg.

Lars Gathenhielm
Lars Gathenhielm
Den enda historia jag med intresse bär med mig från detta sömniga museum är en om Sveriges pirat (och då snackar vi inte fildelare) Lars Gathenhielm, även kallad Lasse i Gatan, född 1689 och död 1718 i Göteborg. Han fick med tillstånd av dåvarande svenske kung, Karl XII, starta egen kaperirörelse … eftersom man genom kaperi mot våra fiender, de danske och norske, förmodligen kunde något gott inbringa i landet och vända till vår nytta det, som fienden bortrövar i Skåne och förmenas bortföra till Norge.

Den 29 november år 1717: “Gathenhielms kapare SaintLeger har gjort en braf aktion i förrgår utanför Varberg. Han finner en konvoyflotta, som skall gå åt Sundet. Han attackerar konvoyen, som hade 24 stycken. Ett stort skepp, västindiefarare, slåss i elva glas med honom, och omsider äntrar han konvoyaren…” [Guvernör Carl Gustaf Mörner]

Gathenhielm skall under sin åttaåriga kaparverksamhet ha köpt, utrustat och varit delägare i ett femtiotal fartyg samt kapat över 80 stycken. Hans förmögenhet anges år 1716 uppgå till 22 530 daler silvermynt. Han ägde både mark och fastigheter strax utanför Sjöfartsmuseet där jag nu alltså står.

Skeppsmodell på Sjöfartsmuseet i Göteborg
Skeppsmodell på Sjöfartsmuseet i Göteborg
Råbarkade svenska män på den tiden.. undrar om de hade haft någon nytta av en pappaledig Internet-pirat som jag. Annars tycker jag inte Sjöfartsmuseet gjorde mycket väsen av sig. Men så ligger det också i den mindre bemedlade stadsdelen Majorna, överbefolkat av diversearbetande 60- och 70-talister med en allmän aversion mot allt som är “pretto”. Storföretagssponsrade evenemangsstaden Göteborg centrerar sig mer runt Korsvägen, nära Örgrytes förnämliga överklassvillor på andra sidan staden.

Men gamla Sjöfartsmuseet har en plan och är ännu inte uträknat!

Man har påbörjat etapp 1 av förnyelsearbete under 2009-2010. Tre utställningar skall produceras med arbetsnamnen Stad längs vattnet, Den moderna sjöfarten samt Lust att lära. Utställningarna skall bidra till att skapa ett modernt och levande sjöfartsmuseum. Målet är att bygga utställningar som:

  • berättar om frågor som är angelägna för människor idag
  • engagerar och inspirerar till kritiskt tänkande
  • stimulerar till ett vidare intresse för sjöfart
  • är tillgängliga och vänder sig till en bred publik
  • sätter människan i centrum

Jag kommer tillbaka..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Intressant?