Wikileaks

Wikileaks – en akademisk analys

Wikileaks presenterar sig själva som en icke-vinstdrivande mediaorganisation. De driver en webbplats och en databas på vilken man erbjuder ett anonymt sätt för källor att läcka information till deras journalister genom en elektronisk “drop box”. Därmed får webbplatsen Wikileaks ofta tillgång till material som i olika länder skyddas av sekretesslagstiftning eller som myndigheter och arbetsgivare vill hemlighålla. Ett av huvudsyftena för Wikileaks är enligt dess grundare Julian Assange att avslöja maktmissbruk och att genom offentliggörandet av detta få ansvariga att ta konsekvenserna av sitt handlande. Deras slogan lyder: “We Open Governments”.

Sedan lanseringen 2007 har Wikileaks snabbt vuxit till en stor skara engagerade volontärer runt om i hela världen. Databasen hade efter ett år vuxit till runt 1,2 miljoner dokument. Wikileaks samarbetar med ett nätverk av nyhetsorganisationer som t ex The Guardian, New York Times och Der Spiegel för att få hjälp att kontrollera och distribuera materialet. Detta sporrar samtidigt till konkurrens mellan medieföretagen inför viljan att publicera det bästa journalistiska materialet, vilket ytterligare hjälper Wikileaks sak. Wikileaks tar hand om källan och offentliggörandet samt fungerar som en neutral mellanhand medan journalisten tar hand om verifieringen. Parallellt med nyhetsbyråernas publicering lägger Wikileaks ut material på sin egen webbplats. Detta är en av Wikileaks viktigaste funktioner, att deras ursprungliga källmaterial publiceras tillsammans med nyheterna om det så att läsare och historiker kan se bevis på sanningen.

I april 2010 publicerade Wikileaks en intern video från en amerikansk attackhelikopter i Irak som visade hur ett par journalister tillsammans med civila blir dödade i en attack. En menig underrättelseanalytiker i USA:s armé vid namn Bradley Manning är under åtal i enlighet med Uniform Code of Military Justice att ha läckt videofilmen till Wikileaks. I juli 2010 publicerade Wikileaks över 91.000 dokument om krigsinsatser under 2004-2010 i Afghanistan. I oktober 2010 släpptes nästan 400.000 hemliga dokument om den amerikanska militärens verksamhet i Irak. Med början november 2010 publicerar Wikileaks i samarbete med fem större tidningar kommunikation amerikanska diplomater emellan, den s k “diplomatläckan”, som omfattar drygt 250.000 dokument.

Wikileaks betraktas av vissa som framtiden för undersökande journalistik och har beskrivits som en statslös nyhetsorganisation. Kritik från olika håll har varit hård och statsmakters vilja är att stänga sajten. I februari 2008 avregistrerades domännamnet wikileaks.org efter påstådda påtryckningar från de amerikanska och kinesiska regeringarna, men man finns kvar på andra adresser och det finns mängder med spegelbilder av databasen runt om i världen. Företag som Mastercard, Visa och PayPal har återkallat möjligheten till donationer till Wikileaks genom sina system.

Wikileaks globala massavslöjanden har kunnat möjliggöras med Internet som distributionsmedium. Med ett förändrat medielandskap, förändrade sociokulturella mönster och förändrade former för politiskt engagemang, kan medborgare utveckla nya former av medborgarkulturer och demokrati – inte minst genom Internet [Nord & Strömbäck, 2004]. Wikileaks har byggt upp sin internationella organisation bl a genom att vinna anhängare på Internetfora för hackers och matematiker. De har utvecklats till en politisk rörelse av informationsaktivister som delar gemensamma värderingar kring informationspolitik, yttrandefrihet och demokratifrågor.

Transparens är ett nyckelord i diskussioner om Wikileaks och skulle utifrån deras perspektiv kunna betraktas som ett sorts verktyg för att försäkra samhället mot maktmissbruk. Samtidigt har möjligheten till masskommunikation gjort Wikileaks själva till en maktfaktor på den globala arenan. Gäller samma transparens dem själva? Organisationens verksamhetsmodell är ju beroende av på anonyma uppgiftslämnare. Hur förhåller sig då transparens till ett annat behov, integritet? En samarbetspartner till Wikileaks, svenska Piratpartiet, menar att demokrati vilar bäst på transparent maktutövande parat med medborgarnas rätt till privat kommunikation. Det omvända – dold maktutövning med insyn i människors privata kommunikation – är något som tillämpas i diktaturer.

Wikileaks kan som kommunikationsfenomen analyseras utifrån ett transmissions- eller ritualperspektiv. Transmissionsperspektivet är mer rumsligt och behandlar hur information överförs och förändras mellan personer med ett geografiskt avstånd till varandra, medan ritualperspektivet behandlar kommunikation som ett redskap med vilket en gemensam kultur kan upprätthållas över tid. Ritualer har sitt ursprung från religionen. Urtypen är den heliga ceremonin som enar folket i en gemensam tro. Återkommande handlingar blir till handlingsmönster av rituell karaktär. Ur ett ritualperspektiv på kommunikation kan man dra paralleller mellan att läsa tidningen, eller att regelbundet besöka en webbplats, med att gå i mässa / gudstjänst. Man blir en del av gemenskapen i ett rituellt förhållningssätt. Det handlar mer om att få en viss syn på världen skildrad och bekräftad än att lära sig något nytt. Genom ritualperspektivet betraktas kommunikationen som skapare av mening, gemensamma referensramar och värderingar. Den rituella aspekten på kommunikation kan kopplas till begrepp som “dela”, “delaktighet”, “association”, “samfund”, “tillhörighet” och gemensam tro. Själva ordet kommunikation delar i sin engelska översättning lingvistiska rötter med ord som “commonness” “communion”, “community” and “communication” [Carey 2008]. Det är inte så mycket informationen i sig som gruppen som använder informationen som spelar roll -“The media is the message”.

Wikileaks sällar sig till raden av Internetrelaterade samtidsfenomen som t ex Wikipedia, Piratpartiet, Piratbyrån och The Pirate Bay vilka alla slår vakt om det fria utbytet av information och fildelning via Internet. De människor som frekvent besöker och använder dessa webbplatser utgör en grupp som kommer att prägla, samt präglas av, de värderingar som dessa webbplatser delar. Wikileaks medarbetare kallas av vissa för informationsaktivister. Iden om öppenhet, det fria ordet och den fria informationens samhällsnytta speglas även i de metoder som omhuldas av wikipedianer och Internetpirater: Open Source (fri källkod), Open Innovation (öppna innovationsformer) samt Open Space Technology (en form för arbetsmöten styrd av gruppdynamik istället för förutbestämd agenda).

Jag vill hävda att även själva det tekniska mediet för Wikileaks verksamhet, Internet, präglar gruppens rituella kommunikationsbeteende och därmed värderingar. Internet i sig gestaltar demokrati genom att vara just en distribuerad nätverksmodell vars utformning skapar heterarki snarare än hierarki i organisation och kommunikation över sina noder. Transmissionsperspektivet och ritualperspektivet flyter lätt samman i kommunikationsanalyser av Internet.

Kommunikation förmedlar kunskap. Kunskap ger makt. Från att en mindre maktelit tidigare kunnat härska genom att kommunicera och propagera i enkelriktade, centraliserade nätverk har nu makt förflyttats till större grupper av människor genom Internets distribuerade nätverksmodell. Här ger vi oss in på en transmissionsanalys av Wikileaks. Massavslöjanden betraktas av Wikileaks som det mest effektiva politiska vapnet. Dess grundare Julian Assange menar att varje reform som är storskalig måste baseras på information eftersom endast virus och information går att sprida i tillräcklig mängd för att åstadkomma detta.

Enligt Nord och Strömbäck (2004) så är Internet i jämförelse med de traditionella massmedierna egentligen inget massmedium, det är snarare ett metamedium som inrymmer många andra medier. Nord och Strömbäck hävdar vidare att Internetmediet möjliggör en interaktion mellan dator och användare samt att möjligheterna till återkoppling är större. Till skillnad från masskommunikation som är enkelriktad, offentlig och opersonlig kan kommunikationen på nätet riktas till enskilda individer med möjlighet till återkoppling via t ex en kommentarsfunktion. Wikileaks lanserades ursprungligen som en redigerbar wikiwebbplats, men har successivt gått mot en mer traditionell enkelriktad webbpubliceringsmodell där användarkommentarer och redigeringar inte längre är tillåtna. Kanalflödet för Wikileaks verkan blir: Källa -> Wikileaks -> Journalist -> Medborgare/Företag. Materialet anpassas inte någonstans på vägen för att rikta sig personligt. Det offentliga uppstår framförallt i och med den journalistiska publiceringen och samtalen som uppstår kring Wikileaks avslöjanden.

Frågan är vad som händer nu när traditionella maktpositioner och roller kastas om. Makthavare har i alla tider hittat nya former av osynlig makt genom t ex lagar och förordningar och förblir på många sätt dolda för insyn. Tryckfrihetsförordningen (TF) gäller tryckta medier och är av stor vikt för den demokratiska åsiktsbildningen. Den innehåller bl a censurförbud, anonymitets- och meddelarskydd som värnar om individen samt ansvarighetsregler där den ansvarige utgivaren kan ställas till svars inför TF. Yttrandefrihetslagen (YGL) gäller överföringar av ljud och bild. TF och YGL gäller också för den verksamhet som medieföretag bedriver på nätet, men gäller ej enskilda människors yttranden.

Det finns nu även möjlighet för andra än massmedieföretag att få grundlagsskydd för sin hemsida på Internet. Villkoret är att det finns ett utgivningsbevis och en ansvarig utgivare för hemsidan samt att utgivaren därmed tar på sig ansvaret för innehållet (Hadenius, Weibull & Wadbring, 2008). Wikileaks ansökte om ett svenskt utgivningsbevis för att sajten ska skyddas av svensk grundlag. Deras webbplats låg på svenska servrar hos webhotellet PRQ och Wikileaks grundare Julian Assange samt svenska Piratpartiet hade skrivit under ett avtal som innebär att partiet skulle sköta driften av flera nya Wikileaksservrar placerade i Sverige. Experter som journalister från tidningen Svenska Dagbladet intervjuat visste dock inte om svensk lag gäller när amerikansk polis vill stoppa en australiensk man som lägger ut dokument på svenska servrar. Det är svårt för en ansvarig utgivare på nätet att utöva den kontroll av innehållet som lagen förutsätter [svd.se 2010].

Den amerikanske sociologiprofessorn Erving Goffman introducerade begreppen med den offentliga “främre regionen” och den privata “bakre regionen” för att beskriva människors kommunikation. När politikers myglande avslöjas genom att den privata bakre regionen sipprar ut till den offentliga främre regionen förändras en dramaturgi där vi alla spelar teater i våra olika roller för att styra och kontrollera den information som ligger till grund för andras intryck av oss (Thompson, 2001, Goffman 2009). I våra roller befästs också våra jag-identiteter. Enligt Thompson (2001) så uppfattas både läckan och skandalen som sammanbrott i strävan att styra relationen mellan främre och bakre regionens beteenden. Information eller beteenden som individer vill dölja görs plötsligt synliga i den offentliga sfären, vilket underminerar den offentliga bild man vill visa fram. Skadan behöver begränsas med defensiva åtgärder när t ex Wikileaks publicerar okontrollerade avslöjanden av känslig information. Information kan ändra maktstrukturen p g a läckor från bakre till främre regionen. Förflyttning av makt.

ARPANET, föregångaren till Internet, skapades av de amerikanska militären under 1960-talet och man använde sig av den distribuerande nätverksmodellen som skulle kunna stå emot “alla slags angrepp” (Hadenius, Weibull & Wadbring 2008). Ironiskt nog publicerade Wikileaks ca 400.000 amerikanska militärloggar med känslig information under 2010.

Referenslista :

Intressant?

Övriga nyhetsmedia: SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, DN 7, DN 8, SVT 1, SVT 2, SVT 3, IDG 1, IDG 2, Exp 1, Exp 1