Håkan_Juholt

Juholt, Media och Gladiatorjournalistik

flattr this!

“Jag har gjort misstag som partiordförande – hur stora de är får framtida forskning utvärdera.”

Kommersiell maktgranskning
Kommersiell maktgranskning

Med dessa ord avslutade Håkan Juholt sin historiskt korta tid som partiordförande för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti 25 mars 2011 till den 21 januari 2012.

I väntan på eventuella forskningsresultat pågår nu efteranlysen och Socialdemokratins kris för fullt. I den politikens operaföreställning som media bjuder oss på, ser man tre aktörer som mer eller mindre medvetet gjort anspråk på huvudrollen:

  • Ledaren (Håkan Juholt) – som nu fått kliva av scenen då han varken kunnat manövrera sig själv, partiet eller media med framgång. Ett program med rådgivning för professionell krishantering verkar frånvarande i Socialdemokraternas managementkultur. Detta behöver komma på plats med nästa partiledare.
  • Partiet (Socialdemokraterna) – som nu står helt i fokus med sin dokusåpa-uppvisning av omodern organisation där arbetsplatskulturen verkar präglas mer av informell och sluten toppstyrning, än öppen “social demokrati”, vilket stimulerar till maktspel bland karriärspsykopater som från olika politiska revir vill regera partiet. Den #nystart som marknadsfördes vid Juholts inträde verkar inte genomförts djupare än som en hashtag på Twitter.
  • Media – som i sitt kollektiva, kommersiellt drivna flockbeteende drivs av en “klickjournalistik” där Aftonbladet i sitt målmedvetna kampanjdrev, med Jan Helin och Lena Mellin i spetsen, sätter agendan.

Intrigen i detta drama hade förstås kunnat få en helt annan utveckling om Håkan Juholt inte hade arumenterat med fakatfel och kappvändningar i ett läge där toleransnivån, för felaktigheter som de flesta politiker strör omkring sig i debatten, var lika med noll i Juholts fall. Så visst var Juholt en tändande gnista.

Frågan är hur lättantändlig miljön han verkar i är.

Alla som följde den extrainsatta Rapportsändningen i SVT2 kl. 15:00 den 21:a januari 2011, kunde se hur SVT’s Marianne Rundström ställde frågan om mediernas roll i Juholts avgång till Aftonbladets inrikespolitiske kommentator Lena Mellin samt SVT’s Mats Knutsson – och notera hur det blev pinsamt tyst i flera sekunder samtidigt som kameran låg kvar på deras sammanbitna ansiktsuttryck innan programledaren hastigt trevade över till en ny fråga. Det var verkligen en talande tystnad. Tyvärr har inte Rapport lagt upp detta på SVT Play.

De flesta av oss har nog bevittnat hur media brister i källkritik och publicerar precis sådana felaktigheter som de själva kritiserar politiker för. Historien om Innebandypojken som inte visade sig stämma med vad som verkligen hände; Storyn om en sexskola i Schweiz som visade sig vara en bluff fabricerad av Studio Total; Aftonbladets fabricering av reglöverträdelse gällande Riksdagens hyresersättning som tidningen under flera dagar hade som skälig grund för att utpeka Juholt med, fast både riksdagsförvaltningen, åklagaren och Juholts advokat snabbt genom läsning av offentliga handlingar kunde konstatera att han inte hade överträtt riksdagens regler. Juholt fick precis som t ex ministrarna Billström, Tolgfors och Lööf ersättning enligt samma vagt definierade regler.

I sociala medier, på bloggar och i gammelmedias kommentarsflöden väller det fram en allt stridare ström av mediekritik, framförallt mot Aftonbladet, som indikerar tredje statsmaktens huvudroll i den samtida politiska maktordningen – snarare än Regering, Riksdag eller väljare.

I fråga om den mediala bevakningen av Håkan Juholt har personfixeringen i media har varit så extrem att det blivit de som fixerar sig, Aftonbladet och Lena Mellin, som tagit huvudrollen i detta drama – inte Juholt själv. När tredje statsmaktens roll förändrats från att vara en granskande – till vinklande, dömande och närmast verkställande makt, så är demokratin farligt ute.

Med över 20 års arbete inom medie- musik- och filmindustrin har jag erfarit hur dessa branscher i högre grad än många andra befolkas av människor med utpräglat narcissistiska personlighetsdrag. Det vimlar av journalister som vinklar och sätter agendan utifrån narcissistiska karriärsbehov och drivkrafter.

Kollektivt resulterar detta i ett omdömeslöst djuriskt beteende. En kombination av momentana digitala publiceringsverktyg samt hård global konkurrens där man säljer på “klickstatistik” och annonser istället för seriöst innehåll, får journalister i flock att agera som en medeltida pöbel. Mobbing har blivit accepterad medial underhållning i allt fler kanaler och format.

Begrepp som “gladiatorjournalistik“, myntat av bl a mediekonsulten Leif Jansson, förklarar detta nya paradigm av journalistik samt hur den skadar demokratin.

Medierådgivaren och PR-konsulten Paul Ronge beskriver liknelsen med en älgjakt där allt går ut på att fälla tolvtaggaren. Om tidigare generationer av journalister hade en mer human och värdig kåranda där man drog sig för att skadeskjuta eller plåga en älg, så hetsar man nu fram en empatilös tjurfäktning: “Ett blodigt, njutbart djurplågande. Banderilleros med sina hullingförsedda spjut. Picadorerna som utmattar tjuren med ett antal välriktade stick. Utgången är given och irritationen har stegrats allteftersom tjuren har gjort motstånd och vägrat lägga sig ner.”

Göran Greider beskriver hur medierna “lynchar” utan att ge sina intervjuoffer en rättvis behandling. Greider menar att etablerade media har en grandios självbild med bristande självkritik, och att utomståendes kritik av dessa medier avfärdas slentrianmässigt. “Politikerna själva kan ju inte ge sig på dem, eftersom det då lätt smakar totalitärt. Samtidigt finns det inom mediebranschen en stark branschlojalitet, en inre kollegialitet och nuförtiden dessutom osäkra anställningar, som stoppar all självkritik”. Läsarna har blivit “medieborgare istället för medborgare”.

Det är denna medievärld Håkan Juholt har haft att göra med. En värld som är lättantändlig på allt som kan trigga journalistkarriärer och kommersiell framgång genom de medeltida offerberättelser som folkmassor genom alla tider med skräckblandade förtjusning lockats till att beskåda. Den moderna människans avancerade teknik ger bara vår primitiva kultur och biologiska natur än mer omfattande och förödande personliga konsekvenser.

Kanske hade Håkan Juholt klarat sig bättre om han varit mer kompis med den svenska mediamobben och t ex inte principfast vägrat sin medverkan i SVT när det handlade om att följa SVT’s agenda och dramaturgi för blockuppställning ihop med SD. Nätverket är inte större än att umgängeskretsen bland politiker och journalister befästs på på två platser i Sverige: Stockholm City [Expressen: “Riktiga reportrar festar med makten”] och Donners Brunn i Visby under Almedalsveckan.

Jag stod i publiken och filmade Håkan Juholts tal på stora scenen i Almedalen 2011. Talarpodiet pryddes av hashtaggen #nystart. Klippet kan ses här nedan. Det var ett fantastiskt bra, välformulerat och passionerat tal Håkan Juholt höll. Det vore trist att behöva sakna den artistiska förmågan hos nästa partiledare för Socialdemokraterna när de nu står inför en ny nystart.

Intressant?Övriga nyhetsmedia: DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, DN 7, DN 8, DN 9, DN 10, DN 11, DN 12, DN 13, DN 14, DN 15, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SvD 6, SvD 7, SvD 8,
SvD 9, SvD 10, SvD 11, SvD 12, SvD 13, SvD 14, AB 1, AB 2, AB 3, AB 4, AB 5, AB 6, AB 7, AB 8, AB 9, AB 10, AB 11, AB 12

Bloggar etiketter: , , , , , ,