Socialmoderaterna ?
I takt med Socialdemokratins förfall skulle man kunna tro att vi nu lever i en “blå” hegemoni där samtliga tre statsmaker och medborgarna förenas i en kollektiv tro på att en aktiedriven marknadsekonomi, så privatiserad som möjligt, utgör den enda sunda självreglerande utopi som kan fördela resurser och vinster på ett optimalt rättvist sätt.
Samtidigt ser vi hur politik för human civilisation med hållbar ekonomisk, social och ekologisk balans flyktigt förångas när ett samhälle prioriterar ekonomiska drivkrafter framför sociala och ekologiska. Resultatet är paradoxalt nog en negativ inverkan på ekonomi vilket bekräftas bl a av återkommande ekonomiska kriser.
Idag finns dock en medvetenhet, ett engagemang och politiska program på båda sidor i den traditionella höger-vänsterskalan för att hantera detta. Vi har t o m fått höra från Alliansen hur man vill bibehålla det svenska skattetrycket för att finansiera allmän välfärd parallellt med uttalanden om hur bankväsendet måste regleras för att inte ges utrymme för det risktagande och den giriga kapitalism som föranleder ekonomiska kriser och sätter den gemensamma välfärden på obestånd.
Det är alltså inte frågan om en förflyttning från en “röd” till “blå” hegemoni i traditionell mening vi nu ser. De som påstår att vi bevittnar en seger för en nyliberalism som förpassat socialismen till historieböckerna, har fel.
Nya Moderaterna, som varit tongivande för Alliansens politik, har vunnit val genom att gå in mot mitten i svensk politik. Det går inte att vinna val i Sverige på att vara ett särintresse i högerkanten för de ringa procent som utgör en samhällsillojal, skatteföraktande överklass eller finanselit med s k styrelseproffs i industrins nätverk av arbetsgivare. Resten av befolkningen är så mycket större och har, åtminsone hittills, förmått upprätthålla den “hegemoni” som etablerats med tron på “social demokrati”. I takt med reformer som skapat allmän välfärd och förändrat människors situation och identitet, har socialdemokratin utvecklats till att bli mer socialliberal, där hänsyn måste tas till den breda basen i maktens pyramid utan att förlora den nödvändiga samarbetsförmågan med mer privilegierade makteliter i systemet. Denna hänsyn har även Nya Moderaterna kommit att omhulda. Ivarjefall i ord. För att citera Anders Mildner: “De senaste tio åren har högern framgångsrikt stulit ord efter ord från vänstern, som nu plötsligt står med en ordlista som måste fyllas på nytt”.
Vad det sedan är för politik som gör ord till handling debatteras flitigt när det gäller Alliansen. Men tydligt är att den höger-vänsterpolemik som präglade industrialismen under föregående två århundraden förbytts till en kamp om vem som bäst kan formulera och förvalta den socialliberala politik som givit den svenska modellen av blandekonomi högst betyg och kreditvärdighet i hela Europa.
Socialdemokraterna behöver en ny buskapsplattform och retorik i detta läge som tydligt visar att man är ett modernt parti för 2000-talets svenska befolkning som lämnat industrialismens arbetareidentitet, varvs- och bilindustrier bakom sig.
Intressant? Övriga nyhetsmedia: DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, DN 7, DN 8, DN 8, DN 9, DN 10, DN 11, DN 12, DN 13, DN 14, DN 15, DN 16, DN 17, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SvD 6, SvD 7,AB 1, AB 2, AB 3, AB 4, AB 5, AB 6
