Socialmoderaterna ?

I takt med Socialdemokratins förfall skulle man kunna tro att vi nu lever i en “blå” hegemoni där samtliga tre statsmaker och medborgarna förenas i en kollektiv tro på att en aktiedriven marknadsekonomi, så privatiserad som möjligt, utgör den enda sunda självreglerande utopi som kan fördela resurser och vinster på ett optimalt rättvist sätt.

Samtidigt ser vi hur politik för human civilisation med hållbar ekonomisk, social och ekologisk balans flyktigt förångas när ett samhälle prioriterar ekonomiska drivkrafter framför sociala och ekologiska. Resultatet är paradoxalt nog en negativ inverkan på ekonomi vilket bekräftas bl a av återkommande ekonomiska kriser.

Idag finns dock en medvetenhet, ett engagemang och politiska program på båda sidor i den traditionella höger-vänsterskalan för att hantera detta. Vi har t o m fått höra från Alliansen hur man vill bibehålla det svenska skattetrycket för att finansiera allmän välfärd parallellt med uttalanden om hur bankväsendet måste regleras för att inte ges utrymme för det risktagande och den giriga kapitalism som föranleder ekonomiska kriser och sätter den gemensamma välfärden på obestånd.

Det är alltså inte frågan om en förflyttning från en “röd” till “blå” hegemoni i traditionell mening vi nu ser. De som påstår att vi bevittnar en seger för en nyliberalism som förpassat socialismen till historieböckerna, har fel.

Nya Moderaterna, som varit tongivande för Alliansens politik, har vunnit val genom att gå in mot mitten i svensk politik. Det går inte att vinna val i Sverige på att vara ett särintresse i högerkanten för de ringa procent som utgör en samhällsillojal, skatteföraktande överklass eller finanselit med s k styrelseproffs i industrins nätverk av arbetsgivare. Resten av befolkningen är så mycket större och har, åtminsone hittills, förmått upprätthålla den “hegemoni” som etablerats med tron på “social demokrati”. I takt med reformer som skapat allmän välfärd och förändrat människors situation och identitet, har socialdemokratin utvecklats till att bli mer socialliberal, där hänsyn måste tas till den breda basen i maktens pyramid utan att förlora den nödvändiga samarbetsförmågan med mer privilegierade makteliter i systemet. Denna hänsyn har även Nya Moderaterna kommit att omhulda. Ivarjefall i ord. För att citera Anders Mildner: “De senaste tio åren har högern framgångsrikt stulit ord efter ord från vänstern, som nu plötsligt står med en ordlista som måste fyllas på nytt”.

Vad det sedan är för politik som gör ord till handling debatteras flitigt när det gäller Alliansen. Men tydligt är att den höger-vänsterpolemik som präglade industrialismen under föregående två århundraden förbytts till en kamp om vem som bäst kan formulera och förvalta den socialliberala politik som givit den svenska modellen av blandekonomi högst betyg och kreditvärdighet i hela Europa.

Socialdemokraterna behöver en ny buskapsplattform och retorik i detta läge som tydligt visar att man är ett modernt parti för 2000-talets svenska befolkning som lämnat industrialismens arbetareidentitet, varvs- och bilindustrier bakom sig.

Intressant? Övriga nyhetsmedia: DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, DN 7, DN 8, DN 8, DN 9, DN 10, DN 11, DN 12, DN 13, DN 14, DN 15, DN 16, DN 17, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SvD 6, SvD 7,AB 1, AB 2, AB 3, AB 4, AB 5, AB 6

Bloggar etiketter: historia, ideologi, moderaterna, politik, samhälle, socialdemokraterna, språk

“Jag har gjort misstag som partiordförande – hur stora de är får framtida forskning utvärdera.”

Kommersiell maktgranskning

Med dessa ord avslutade Håkan Juholt sin historiskt korta tid som partiordförande för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti 25 mars 2011 till den 21 januari 2012.

I väntan på eventuella forskningsresultat pågår nu efteranlysen och Socialdemokratins kris för fullt. I den politikens operaföreställning som media bjuder oss på, ser man tre aktörer som mer eller mindre medvetet gjort anspråk på huvudrollen:

• Ledaren (Håkan Juholt) – som nu fått kliva av scenen då han varken kunnat manövrera sig själv, partiet eller media med framgång. Ett program med rådgivning för professionell krishantering verkar frånvarande i Socialdemokraternas managementkultur. Detta behöver komma på plats med nästa partiledare.
• Partiet (Socialdemokraterna) – som nu står helt i fokus med sin dokusåpa-uppvisning av omodern organisation där arbetsplatskulturen verkar präglas mer av informell och sluten toppstyrning, än öppen “social demokrati”, vilket stimulerar till maktspel bland karriärspsykopater som från olika politiska revir vill regera partiet. Den #nystart som marknadsfördes vid Juholts inträde verkar inte genomförts djupare än som en hashtag på Twitter.
• Media – som i sitt kollektiva, kommersiellt drivna flockbeteende drivs av en “klickjournalistik” där Aftonbladet i sitt målmedvetna kampanjdrev, med Jan Helin och Lena Mellin i spetsen, sätter agendan.

Intrigen i detta drama hade förstås kunnat få en helt annan utveckling om Håkan Juholt inte hade arumenterat med fakatfel och kappvändningar i ett läge där toleransnivån, för felaktigheter som de flesta politiker strör omkring sig i debatten, var lika med noll i Juholts fall. Så visst var Juholt en tändande gnista.

Frågan är hur lättantändlig miljön han verkar i är.

Alla som följde den extrainsatta Rapportsändningen i SVT2 kl. 15:00 den 21:a januari 2011, kunde se hur SVT’s Marianne Rundström ställde frågan om mediernas roll i Juholts avgång till Aftonbladets inrikespolitiske kommentator Lena Mellin samt SVT’s Mats Knutsson – och notera hur det blev pinsamt tyst i flera sekunder samtidigt som kameran låg kvar på deras sammanbitna ansiktsuttryck innan programledaren hastigt trevade över till en ny fråga. Det var verkligen en talande tystnad. Tyvärr har inte Rapport lagt upp detta på SVT Play.

De flesta av oss har nog bevittnat hur media brister i källkritik och publicerar precis sådana felaktigheter som de själva kritiserar politiker för. Historien om Innebandypojken som inte visade sig stämma med vad som verkligen hände; Storyn om en sexskola i Schweiz som visade sig vara en bluff fabricerad av Studio Total; Aftonbladets fabricering av reglöverträdelse gällande Riksdagens hyresersättning som tidningen under flera dagar hade som skälig grund för att utpeka Juholt med, fast både riksdagsförvaltningen, åklagaren och Juholts advokat snabbt genom läsning av offentliga handlingar kunde konstatera att han inte hade överträtt riksdagens regler. Juholt fick precis som t ex ministrarna Billström, Tolgfors och Lööf ersättning enligt samma vagt definierade regler.

I sociala medier, på bloggar och i gammelmedias kommentarsflöden väller det fram en allt stridare ström av mediekritik, framförallt mot Aftonbladet, som indikerar tredje statsmaktens huvudroll i den samtida politiska maktordningen – snarare än Regering, Riksdag eller väljare.

I fråga om den mediala bevakningen av Håkan Juholt har personfixeringen i media har varit så extrem att det blivit de som fixerar sig, Aftonbladet och Lena Mellin, som tagit huvudrollen i detta drama – inte Juholt själv. När tredje statsmaktens roll förändrats från att vara en granskande – till vinklande, dömande och närmast verkställande makt, så är demokratin farligt ute.

Med över 20 års arbete inom medie- musik- och filmindustrin har jag erfarit hur dessa branscher i högre grad än många andra befolkas av människor med utpräglat narcissistiska personlighetsdrag. Det vimlar av journalister som vinklar och sätter agendan utifrån narcissistiska karriärsbehov och drivkrafter.

Kollektivt resulterar detta i ett omdömeslöst djuriskt beteende. En kombination av momentana digitala publiceringsverktyg samt hård global konkurrens där man säljer på “klickstatistik” och annonser istället för seriöst innehåll, får journalister i flock att agera som en medeltida pöbel. Mobbing har blivit accepterad medial underhållning i allt fler kanaler och format.

Begrepp som “gladiatorjournalistik“, myntat av bl a mediekonsulten Leif Jansson, förklarar detta nya paradigm av journalistik samt hur den skadar demokratin.

Medierådgivaren och PR-konsulten Paul Ronge beskriver liknelsen med en älgjakt där allt går ut på att fälla tolvtaggaren. Om tidigare generationer av journalister hade en mer human och värdig kåranda där man drog sig för att skadeskjuta eller plåga en älg, så hetsar man nu fram en empatilös tjurfäktning: “Ett blodigt, njutbart djurplågande. Banderilleros med sina hullingförsedda spjut. Picadorerna som utmattar tjuren med ett antal välriktade stick. Utgången är given och irritationen har stegrats allteftersom tjuren har gjort motstånd och vägrat lägga sig ner.”

Göran Greider beskriver hur medierna “lynchar” utan att ge sina intervjuoffer en rättvis behandling. Greider menar att etablerade media har en grandios självbild med bristande självkritik, och att utomståendes kritik av dessa medier avfärdas slentrianmässigt. “Politikerna själva kan ju inte ge sig på dem, eftersom det då lätt smakar totalitärt. Samtidigt finns det inom mediebranschen en stark branschlojalitet, en inre kollegialitet och nuförtiden dessutom osäkra anställningar, som stoppar all självkritik”. Läsarna har blivit “medieborgare istället för medborgare”.

Det är denna medievärld Håkan Juholt har haft att göra med. En värld som är lättantändlig på allt som kan trigga journalistkarriärer och kommersiell framgång genom de medeltida offerberättelser som folkmassor genom alla tider med skräckblandade förtjusning lockats till att beskåda. Den moderna människans avancerade teknik ger bara vår primitiva kultur och biologiska natur än mer omfattande och förödande personliga konsekvenser.

Kanske hade Håkan Juholt klarat sig bättre om han varit mer kompis med den svenska mediamobben och t ex inte principfast vägrat sin medverkan i SVT när det handlade om att följa SVT’s agenda och dramaturgi för blockuppställning ihop med SD. Nätverket är inte större än att umgängeskretsen bland politiker och journalister befästs på på två platser i Sverige: Stockholm City [Expressen: "Riktiga reportrar festar med makten"] och Donners Brunn i Visby under Almedalsveckan.

Jag stod i publiken och filmade Håkan Juholts tal på stora scenen i Almedalen 2011. Talarpodiet pryddes av hashtaggen #nystart. Klippet kan ses här nedan. Det var ett fantastiskt bra, välformulerat och passionerat tal Håkan Juholt höll. Det vore trist att behöva sakna den artistiska förmågan hos nästa partiledare för Socialdemokraterna när de nu står inför en ny nystart.

www.youtube.com/watch?v=wGdfsrY5ByQ

Intressant?Övriga nyhetsmedia: DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, DN 7, DN 8, DN 9, DN 10, DN 11, DN 12, DN 13, DN 14, DN 15, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SvD 6, SvD 7, SvD 8,
SvD 9, SvD 10, SvD 11, SvD 12, SvD 13, SvD 14, AB 1, AB 2, AB 3, AB 4, AB 5, AB 6, AB 7, AB 8, AB 9, AB 10, AB 11, AB 12

Bloggar etiketter: demokrati, håkan juholt, media, partiledare, politik, samhälle, socialdemokraterna

Just like the structure of an organisation, its culture is not something lasting and ultimately given once and for all. Many researchers prefer to talk about organisational culture as a process (Salzer, 1994; Eisenberg & Riley, 2001) to emphasize the organisation’s mobile, on-going and creative dimensions (Miriam Salzer-Mörling, 1998: 21). According to Edgar Schein (1992: 211), the values ​​and perceptions of the founders and leaders in organisations are a central source in the forming of its culture.

Traditional organisation

The modern organisation theory emerged during the Industrial Revolution in the 19th century. The hierarchical models of most companies today are organised by senior managers who were imprinted with a society trimmed to manufacture goods using the structural management perspective from the era of ”Taylorism” and Weberian bureaucracy, mobilising labour with military order giving. In short, organisations were structured to produce outputs in the industrial age, not to achieve relevant outcomes. And this is still clearly reflected in the manner in which company structures are organised and how its human resource is used. In our knowledge society – a globalised high-speed economy with citizens trained in democracy and well-informed customers empowered by the Internet – management innovation is needed to revamp organisations in order to fit more effectively with the demands of our time.

The leadership of an organisation can hardly alone create the organisational culture with a top-down perspective. The management prefers to see cultural creation as leadership focused and usually pursues an integration perspective in order to describe the culture as consistent, that there is a consensus view of reality. But the management might not receive information that exposes flaws in the organisational culture, simply because the hierarchical, informal subcultures can be difficult to detect. Hierarchical cultures creates differences in status and power, and builds barriers in communication, integration, coordination and learning in the organisation (Heide et al. 2005: 89ff.).

In addition to management, the Human Resource (HR) and Communications departments in a company have a great influence on the strategic and operational work with the company’s organisational culture. I would argue that these services are necessary to integrate in close cooperation with management in the work on strategies, policies and tools for the development of a good organisational culture. Henning Bang (1999: 64ff.) defines a number of categories in which organisational culture is expressed:

• Behavioral expressions (actions, behaviors, expressed emotion)
• Verbal expressions (stories, myths and legends, language, jargon and humor; stated values, norms and beliefs)
• Material expressions (objects and things, physical structure and architecture)
• Structural expressions (rituals, procedures and ceremonies, recruitment, reward and career system)

These are all issues managed in the daily work of a company’s HR and Communications departments. The HR department is responsible for the recruitment processes, issues related to staff and team building. The Communications department deals with the company’s brand strategy. A management tool that without support and application at a management level, will not have its intended impact on the organisation. The “Brand Manual” defines and explains the organisation’s core business model, its actors, its mission, the brand concepts, and communication platform with tuned messages, etc. It conveys an educational programme which aims to join various organisational departments and individuals in a methodical way of communicating to implement the company’s mission and vision.  In the conceptual content of the brand manual, a ”tip of the iceberg” are the guidelines for creative communication expressed in graphics, text, presentations, and spatial design. The goal of a trademark is to become a “mark of being”. It is obvious that the communication department’s work in the company crosses the HR and management issues. However, to my experience, it is still unusual that companies bring these teams together in order to work integrated in a methodical, organisational approach.

As mentioned earlier, most organisations are structured on a hierarchical basis, a “command-and-control” approach that can be traced back to the roman legions. Within the hierarchy, managers focus on activities, elements, or units that perform certain activities and over which they can exert some direction and control. Each of these separate fiefdoms, or silos, is focused on what it does best but not necessarily on the customers, or users, the organisation ultimately serves (Schultz, Don E. 2003: 51). A problem for the Communications department, having the internal orgnisation as an internal customer parallell to the end-customer, is that each silo has little cross functional interaction that helps align the various elements to benefit customers. The firm is, in essence, inwardly focused towards the management and most likely suffering from bottlenecks. Employees are taught that success is based on the efficient completion of various activities or tasks, not whether customers are happy or satisfied.

Integrated Organisation (Don E. Schultz)

Unsuited to siloed organisations, Integrated Marketing Communications (IMC) thrives in organisations that revolve around the customer. In a customer-centric organisation, the customer is at the center. All functional activities, elements, and units are directed toward and focused on providing customer benefits, filling customer needs, or satisfying customer requests. The key goal of the firm is to serve and satisfy the customer and build loyalty and ongoing flows of income (be it political support or monetary resources) from those customers (Schultz, Don E. 2003: 51).

Once the firm adopts the concept of becoming customer centric, there is suddenly a need for total integration of the various functional groups within the firm. Integration at all levels becomes the norm rather than the exception.

By understanding the power of the heterarchical organisation and its effective way of processing information and delegating responsibility (and thus driving motivation, learning, creativity and innovation) several successful companies have achieved customer focus by moving from a strictly functional organisational structure to one based on processes and outcomes. Communications, PR and marketing moves from being a separate functional group next to accounting, production, R&D, logistics and operations in the company, to acting as a supplier and supporter of the cross-functional teams and groups that fit and furnish the capabilities, resources, and processes needed by the entire organisation to serve customers and users properly (Schultz, Don E. 2003: 354). The trick is to mobilise cross-disciplinary teams in the organisation. This can be done for example in planning work processes of the company as described in the diagram below.

Integration of Planning Processes (Modified from Adrian Payne "Customer Relation Management" presented at Northwestern University 2001, and Don E. Schultz "IMC - The Next Generation" 2003)

Intressant?

Övriga nyhetsmedia: GP, AB 1, AB 2, AB 3, E24, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, DN 7, DN 8, DN 9, DN 10, DN 11, DN 11, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SvD 6, SvD 7, IDG 1, MW

Bloggar etiketter: historia, innovation, kultur, management, organisation, politik, samhälle

Ekska Huset i Lund

Idéernas stad, studentstaden Lund, bjuder ibland på egendomliga hinder. T ex denna trappa. Effektivt blockerar den hela trottoaren för fotgängare som av någon anledning råkar passera längs fasaden på framsidan av Ekska Huset i Lund.

Således finns ingen chans att ta sig förbi utan att nå högre höjder.

Kan det vara en kunskapstrappa? Ett steg upp och jag rör mig från “omedvetet inkompetent”, d v s idiot, till “medvetet inkompetent”. Ett steg till och jag åtnjuter tillståndet av “medvetet kompetent”. Med denna min nyvunna kompetens i fråga om trappor noterar jag även att just detta exemplar utformats så, att man kommer ner via ytterligare steg på andra sidan. Som numera virtuos gångtrafikant av utskjutande föremål går det av bara farten och jag kommer “omedvetet kompetent” ner – avtrappar, “deskalerar” – till marknivå med risk för att framstå som idiot om någon skulle avkräva en förklaring av det inträffade.

Tänk om det är Maslows behovstrappa? En väg på vilken jag kan röra mig från mer basala drifter till självförverkligande? Uppgång och fall med tanke på trappans beskaffenhet.

Kan det vara livets trappa? Eftersom det inte går att ta sig runt den utan att ta steget ut i gatan vilket är förenat med livsfara.

Jag valde ivarjefall att gå upp för den och ner igen på andra sidan för att riskfritt hinna till busstationen utanför Lunds Stadsbibliotek en bit längre bort. Väl framme körde bussen snopet nog ifrån mig.

I den upplevelse av brist på momentum som bara en öde busskur har att erbjuda, plockar jag febrilt upp min iPhone och börjar istället surfa mig fram genom tillvaron. Jag måste ju få reda på vem som ställt till med denna parnass i miniatyr. På Lunds Kommuns hemsida får jag reda på följande:

Ekska Huset byggdes på 1820-talet (cirka 1823-1826) av handelsman Jacob Lindschoug den yngre. Namnet Jacob Lindschoug kan man skymta inte bara i böcker om Lund utan även i litteraturhistoriska verk. Han var en på sin tid betydande affärsman men det är genom vackra kvinnor i hans närhet som han åkt snålskjuts in i litteraturhistorien. Affärerna blomstrade under Jacob Lindschougs ledning men att sköta affärsrörelsen, som han ärvt av sin far, var inte hans enda intresse. Han hade studerat och hade gärna fortsatt på den akademiska banan.

Under 1900-talet har byggnaden hyst fackförening, turistbyrå, Föreningen Gamla Lunds kansli samt huserar numera de gamla klenoderna som utgör referensbiblioteket “Lundasamlingen”.

Trots att det är många år sedan turistbyrån flyttade händer det ganska ofta att någon vilsen turist ser sig omkring i Lundasamlingen och tycker att turistbyrån har ändrat karaktär.

Planlöst kompetent kliver jag på bussen.

Ekska husets trappa

Intressant?

Övriga nyhetsmedia: DN 1, DN 2, SVD 1

Bloggar etiketter: foto, historia, kultur, lund, samhälle

Det "Nya Lund" med vy över Öresund

Författaren Bengt Ohlsson har lyckats bli Gregorius själv genom att våldföra sig på landets “kulturvänster” och det på hela tre stort uppslagna och uppmärksammade helsidor i DN. Ironiskt nog har han tilldelats Augustpriset. Man kan undra var han förvarar sin Auguststatyett någonstans. Får man förmoda att den inte står på någon piedestal för att påminna ytterligare om kulturvänstern? Tjänstekvinnans son vänder sig kanske dock inte graven, för Bengt Ohlsson har ivarjefall höjt temperaturen i det röda rummet med att dra igång en nyttig och härlig kulturdebatt i den svenska skogen av navelskådande världsförbättrare. Den här gången är det Slussen i världsstaden Stockholm man vill förbättra.

Debatten om Slussen har nu lyckats avhandla det mesta från Israel & Palesina-konflikten till kungen (alltid får han sig en känga) till Göran Hägglund via Sverigedemokraterna och Anders Behring Breivik.

På ena sidan utmålas en högerallians av verklighetens folk i blått: En “Blondinbellahöger” som gått i säng med teknokrater i form av kommunstyrelse, kultur- och fastighetsborgarråd vilka planerar för prylkonsumismens gallerior och “sjuttonfiliga motorleder” i det förslag som kallas “Nya Slussen“.

På den andra sidan utmålas en kulturelit alias “kulturvänster” i rött, där “folkets talan” förs av Sven Wollter, Benny Andersson, Marie-Louise Ekman m fl som istället pläderar för kulturens gallerior med experimentteater, cykelbanor och gröna stråk i det förslag som kallas “Kulturslussen“.

Frågan om den förnämliga utsiktens vara eller icke vara har också flitigt avhandlats, vilket får mig att åter tänka på Strindberg:

“- Vad skall ni bygga här, min vän?
Skall här bli nya Villastaden?
– Här skall ej byggas upp igen!
Här röjes blott för Esplanaden!

- Ha! Tidens sed: att riva hus!
Men bygga upp? – Det är förskräckligt
– Här rivs för att få luft och ljus;
är kanske inte det tillräckligt?”

En annan kulturpersonlighet som gett sitt bidrag till debatten om Slussen, är sago- och seriemakaren Jan Lööf. Som en profetia redan år 1985 gestaltade hans karikatyrer i TV-serien “Skrotnisse och hans vänner” träffsäkert de stereotypa karaktärerna i dagens Slussen-debatt med sin höger-vänsterpolemik: Den enfaldige ingenjören och stadsarkitekten Ture Björkman som ämnar bygga en bro (!) över strömmen i stadens stadskärna och därför vill köpa samt riva den gård med verkstad och skrotupplag som störigt nog ligger ivägen. Denna skrotgård sköts av gamle Skrotnisse och hans son Kalle. Allteftersom intrigen utvecklar sig kommer den mer att handla om hur Ture Björkman vill komma åt den bok, med vetenskapliga uträkningar, som författas av den kreativa proffessorskaraktären, eremiten och Skrotnisses vän, Bertil Enstöring.

Lär vi oss aldrig något av historien? undrar förövrigt Jan Lööf i Slussen-debatten: “Själva trafikmaskinen har inget estetiskt värde, hävdar esteter. Det är ett resonemang man direkt kan bortse från. Tornet som byggdes i Paris fick stå kvar efter världsutställningen. Det påminner väl om en gammal radiomast från Motala. Men hur ser det ut egentligen? Jo, exakt så som ett Eiffeltorn ska se ut.”

Kanske behöver Stockholmarna i likhet med Ture Björkman och Skrotnisse lite kreativt inspel från ett tredje håll? Därför bjuder jag nu på några paralleller till Lund som i likhet med Stockholm står inför stora planeringsbryderier och stadsmässiga förändringar i samband med etableringarna av två världsledande internationella forskningsanläggningar, ESS och MAX IV.

Här nere har vi byggt vår bro till Danskarna och kontinenten, vår västra hamn, vår citytunnel och avancerar nu med “grönt kort” i byggandet av en gigantisk “science city” med 70% företagslokaler, 30% boende samt ett genomgripande hållbarhetsperspektiv på rödbetsodlarnas förlovade land norr om Lund. Låt oss kalla det “Nya Lund”.

Vad gäller Nya Slussen handlar det ju om ett ingrepp mitt i centrala Stockholm. I Lund har man dilemmat med att inte kunna göra några ingrepp som skövlar stadens kulturhistoriska medeltida kärna, samtidigt som förändringar dock behöver göras i viss skala även där. Ett fint och färskt exempel är det prisade Domkyrkoforum där man lyckats framhäva den historiska arkitekturen runt omkring genom att kontrastera på ett intressant vis med spännande modernism. Typiskt lundensiskt idékittlande är byggnaden också.

Stadsplanerare, pådrivna av tillväxtivrarnas stress i en hastig urbaniseringsprocess, kan dock komma att producera en hel del kolossala idiotlösningar som sedan ställer till det för nästa generation. T ex att man drog E22 precis vid den dåvarande stadsgränsen av Lund, så att den nu skär som ett bullrande sår genom en stad som vuxit och skapar feta logistiska hinder i det område där Ideon Science Park vill flyta samman med det science city som utvecklas i norra Lund och gemensamt bilda en av Europas största forskningsparker med “grön arkitektur”.

Utifrån det exemplet, ett råd till Stockholmarna: Gräv ner skiten och bygg en stad som stimulerar till kunskapsutveckling i möten mellan människor istället för transitsträckor med privatbilister på väg till det gräs som då är grönare någon annanstans!

Stockholm har något att studera i Lund.

Intressant?

Övriga nyhetsmedia:GP 1, GP 2, GP 3, GP 4, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, DN 7, EXP 1, EXP 2, EXP 3, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SVT

Bloggar etiketter: arkitektur, bengt ohlsson, kulturvänstern, politik, samhälle, slussen, stadsplanering

Social Entrepreneurship

Socialt entreprenörskap handlar bl a om att låta företagets vinster gå tillbaka till verksamheten. Detta är en modell som tilläpas hos företaget Medicon Village i Lund och det var också ett av kriterierna för att få donationen på 100 miljoner av PEAB-grundaren Mats Paulsson. Företaget hyr ut lokaler till forskningsverksamhet i kombination med att bygga upp tjänster för internationellt samarbete kring forskning och innovation. Medicon Village siktar på att bli en aktör i världsklass inom Life Science och arbetar under visionen “Att skapa en miljö där forskning, innovation och företagande verkar tillsammans för att skapa värden för människors hälsa och bättre liv”. Vinsten i verksamheten kommer gå tillbaka till forskningen.

Vänsterpartiet, som anser att politiker idag har för höga löner, har också valt att återinvestera i organisationens verksamhet genom sin modell med att betala alla sina anställda i partiet samma nettolön, 27.500 kronor. Det som överstiger detta belopp i den differentierade lönesättningen går till partikassan som en obligatorisk partiskatt. Tokigt tycker kanske vissa. Men detta är ett exempel på socialt entreprenörskap och vad kan egentligen vara ett mer relevant motiv för politiker?

Det finns andra exempel på organisationer och företag som ger alla sina anställda samma lön. Ett av dem är det svenska företaget Flattr som driver en social mikrobetalningstjänst för Internet. Grundaren, Peter Sunde (känd från The Pirate Bay), berättar i en intervju att alla anställda på Flattr har samma lön, oavsett om de jobbar med ekonomi eller som programmerare.

- “Alla kan olika saker, men lägger ner lika mycket tid, så det finns inget som säger att någon ska ha mer än den andra. Det är givetvis en medveten ståndpunkt.” menar Peter Sunde och förklarar vidare: “Att man hyllar dem som jämt jobbar är ett sjukhetstecken. Folk borde bry sig mer om sig själva och sina familjer. Vi får allt effektivare maskiner, som kan göra allt mer arbete åt oss. Men den extra tid vi får över använder vi till att arbeta ännu mer. Folk pratar om sex timmars arbetsdag, jag skulle snarare föredra 20-timmars arbetsveckor.” Själv ägnar han det mesta av sin tid åt att hålla föredrag och delta i politiska diskussioner och forum, om ämnen han brinner för, som till exempel öppen kultur.

Möjligen provocerar detta en och annan prudentlig byråkrat i ett Sverige präglat av tusenårigt kungadöme, med luthersk flit från jordbrukssamhälle till industrialism och ett folk vana att stå parad för myndighetsutövning. Dock borde det inte göra det om man ser till vår historia som ett naturälskande folk. Peter Sundes värderingar representerar en generation socialt och miljömedvetna unga som idag växer upp till att bli nya entreprenörer och ledare vars filosofi om företagande söker harmoniera ekosystem, sociala sytem och ekonomiska system i den s k hållbarhetstriangeln.

Min personliga känsla är att 1950 framstår som en sorts brytningspunkt för hur olika generationer förhåller sig ifråga om hur arbetsplatser och ett jämlikt demokratiskt samhälle bör utformas (så när som på en och annan övervintrad 68-rebell förr på 30- och 40-talen). Kanske det har att göra med utbildningsväsendets förändringar under 60-talet. Många är kritiska till hur en generation “40-talister” under slutet av förra århundradet drev fram den girighetskultur där direktörer i de största bolagen tjänar i snitt 40 gånger så mycket som en industriarbetare och tillämpar bonussystem som premierar VD:ar, även vid förluster. Den nya generationen som vuxit upp med Internet och CSR är väl medveten om att den sortens företagande inverkar direkt skadligt på företagens image (finns det t ex någon som har förtroende för bankerna idag?). Faktum är att vi nu ser en återgång till de värderingar om måttfullhet och hushållning med resurser som snarare präglade 40-talisternas föräldrar.

Istället för att koncentrera orimliga resurser och centraliserad makt till chefer, så satsar en ny generation av företagare idag mer på HR – humankapitalet hos personalen samt att optimera deras gränssnitt gentemot kunderna – företagens verkliga inkomstkälla. Att få de anställda att kunna arbeta optimalt, motiverade och med ansvarskänsla för sin roll och uppgift handlar om att kunna tillgodose individuella lösningar.

Ett effektivt sätt att få ut optimalt arbete och kvalitet ur anställda är att låta dem ha fri arbetstid, s k förtroendearbetstid. Något som jag själv har i mitt arbete på ESS, European Spallation Source, i Lund (vilket blivit en fördel för arbetsgivaren då jag tillhör personlighetstypen som gärna jobbar mer än 40 tim / vecka). I de yrken där detta är möjligt ger det individen möjlighet att individuellt anpassa arbetstiden till de stunder på dygnet när man är som mest kreativ och produktiv. Här finns det en stor ekonomisk resurs som ofta inte nyttjas av företag bara för att man är fortfarande är fast i den gamla nationalstatens militanta mobiliseringssamhälle med alarm- och stämpelklockor som onaturligt driver på anställda vare sig de är motiverade eller inte.

En finsk forskarstudie visar att anställda som själva kan påverka sin arbetstid i genomsnitt hade 24 procent lägre risk att bli sjukpensionärer än de som inte hade den möjligheten.

Stora världsledande företag som Google och 3M har t ex utarbetat ett fungerande regelsystem, där utvecklare och ingenjörer delar upp sin tid mellan tilldelade projekt och projekt av eget val, 3M har 85-15 regeln, medan Google har 80-20 regeln. Microsoft ger sina mjukvaruingenjörer fullständig frihet när det gäller scheman arbetstid och val av utvecklingsverktyg, men förlitar sig på halvårsvisa genomgångar och begränsande utmärkelser lager för att anpassa individuella intressen med dem i organisationen. Apple har närt en kultur av passion för innovation som ingjutits av dess grundare Steve Jobs, vilket har skapat en organisation av “true believers” som inte behöver någon tillsyn.

Vad gäller organisation och ledarskap finns idag en utbredd uppfattning bland alytiker att företag som fortfarande tillämpar en traditionell centraliserad line management modell med “beställare och utförare” i en silostruktur, får allt svårare att attrahera och rekrytera talanger ur den generation som nu vuxit upp med demokrati och vana av heterarkiskt team work i sociala medier, online spel etc. “Leadership is earned, not given” hörs från allt fler håll idag.

Kanske går vi en framtid till mötes där chefer kommer väljas samt tillsättas av personalen och inte av andra chefer? Till och med Socialdemokraterna börjar ju tänka i demokratiska banor när det gäller sättet att välja partiordförande.

Ett exempel på hur sociala medier och digitala arbetsmiljöer verkligen håller på att förändra samarbete och organisationer kan ses på följande YouTube video från det finska telecom-företaget Elisa som utvecklar en ny företagsform – “Cloud Company“:

www.youtube.com/watch?v=Naf0jxDd-R0

Intressant?

Övriga nyhetsmedia: GP, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, DN 7, DN 8, DN 9, DN 10, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SvD 6, SvD 7, SVT 1, SVT 2

Bloggar etiketter: entreprenörskap, innovation, jämlikhet, jonas sjöstedt, politik, samhälle, vänsterpartiet

At rare moments in this world of mainstream, you stumble upon innovative people who have taken music a bit further. Enjoy this fantastic performance by the band Walk Off The Earth with 5 musicians playing the same guitar in their cover of Gotyes beautiful song “Somebody I Used To Know”. Great voices too! This is what I call art:

www.youtube.com/watch?v=d9NF2edxy-M

The band have a homepage here.

Övriga nyhetsmedia: DN

Bloggar etiketter: art, guitar, innovation, music, musik, youtube

OK, let’s take it from scratch.

The battle on network neutrality and a free, open Internet as we know it today, is a conflict between two markets, two cultures:

• One where people want to provide, communicate, share and modify information products freely.
• One where government and commercial interests want to own, sell and control the dissemination of information products.

The cultural industries have traditionally seen the market participants as producers and consumers: Active, culture-creating producers on the one hand and passive culture consumers on the other. A more modern approach in the information society has been to affirm also a third category – the “prosumer” – i.e. that they can flow together in one person and everyone has more or less a creative role in cultural development.

For instance, file sharers can be seen as marketers instead of “pirates”. Bloggers, and indeed anyone who communicates, produce knowledge at some level and thus change the original information by applying it into a new context. The communication material itself is often remixed and blended with new material. Communication and processing of information is a basic human need. In fact, this is how all innovation, creation and human culture is being developed. It’s a matter of cultural evolution – and “remix”.

Professor Lawrence Lessig (Law Schools of Harvard and Stanford), one of the world’s leading authorities on digital culture, defines this the “Read / Write culture” and argues that this is our natural state for cultural creativity and communication – as opposed to the “Read Only culture” that the commercial industry, together with governments and legislators have designed for the markets in the 20th century.

What happens in a world where not only hardware but also software, information, has become goods and private property protected by mechanical licence and intellectual copyright? Well, these ownership interests hinder further innovation, communication and cultural creativity.

Lawrence Lessig: Is the "read only culture" here to stay?

The analog world of audio, video and text have become digital. Computers make it possible to represent the analog data in binary digital code which enables the production of exact copies at almost no cost. The emergence of the Internet made it possible to link all the world’s computers, desktop and mobile devices, into one single global machine where these digital copies of audio, video and text can be re-copied and distributed in enormous editions – at almost no cost.

Internet and the digital technology have had the following effects on the market:

• the production of content to a smaller cost
• inflation in the supply
• decrease in value due to greater supply than the demand

On the Internet, most information practically flows freely and can be consumed for free. Industries that were operating in a market with business and distribution models built around the control of analog products, have lost control in the digital age. Also, with the Internet, the “read only culture” of the 20th century has returned to become more of a “read / write culture” through the prosumers frequent dissemination and processing of information material.

This has led to a situation where many companies and industries worldwide are working to get politicians to legislate for regulations of how people may use the Internet and to implement monitoring tools for mass surveillance of Internet users. Something which has resulted in a mass-criminalisation of a majority of Internet users, not only when it comes to file sharing, but also for producing web sites and blogging with the re-publication of copyrighted material in the form of text, sound and image – or simply by e-mailing such materials to each other.

One of the most criticized bills that are up for decision by US authorities right now is the controversial Stop Online Piracy Act (SOPA) and the Protect-IP act. Companies like Yahoo are protesting by leaving the Chamber of Commerce. Apparently, Google is considering doing the same.

In this video, you can get a brief introduction to what this is all about (4 min):

www.youtube.com/watch?v=yDX8Lyl16Qs

A research project at Lund University, “Cybernorms“, is now exploring the sociology of law and norm creating processes that appear in the wake of the changing information technology. History has shown that it is practically impossible to stop people from sharing and communicating copyrighted information material illegally, despite the fact that the industry lobbyists, government and judicial system has made it clear that this behavior is criminal.

New services and technologies for sharing information pops up all the time and it is also possible to encrypt the information / communications so that the police cannot monitor the Internet users’ activities. If Internet is regulated, the spreading of information will simply continue on the “sneakernet“.

What does this mean for artists, creators and innovators? The hub of the cultural industries? Will they be able to make a living out of their creativity without revenues?

Answer: No.

Will the artistry, design, production and innovation disappear?

Answer: No.

Those innovators who have a genuine need to resolve problems, improve and create new things; those creators who have a genuine passion for the executant role of producing; and those artists who have a genuine need to express themselves and communicate, does not have monetary compensation as their initial incentive and driving force. The primary satisfaction for this group lies in the successful implementation of an idea (which is generally based on the ideas of others, there is no solitary genius) and getting a public response to their performance. Provided that these people can live on an income from other sources, they will to the extent it is possible exercise their creativity.

But for these players to be able to live and build a business of their creative activities, revenues are required. In the digital age, cultural entrepreneurs as well as others will need to create new business models, identify new possible value flows and revenue streams that make it possible to conduct business with the Internet as a tool. It’s nothing new. It has been the same for all entrepreneurs throughout the history.

As an entrepreneur you mustn’t fight the market, you have to understand, accept and adopt in order to operate with the Internet’s organisational properties.

These are characterized by:

1) Open Space Technology – Internet is, as opposed to a hierarchical structure, a heterarchical structure in terms of organization of human communication. It is a “same level playing field” where you may surf around in the amount of information freely and learn, contribute or surf on. The Internet is self-organizing as the user connects, create and share materials.

2) Open Source – As soon as information is digitized it becomes possible to access to the source code and copy information.

3) Open Innovation – As soon as information is released on the Internet, others be able to modify and develop it further.

Assuming that the forces which are fighting to prevent the above features doesn’t succeed, these will be the basic characteristics of the Internet as a market.

Throughout history, man’s technological development have influenced social culture. From the centrally controlled organizations of the ancient institutions – from pharaohs to emperors, the church and the monarchs to major corporations in the modern market economy – we have gradually seen the rise of more mature models and tools for organisations allowing for people to develop careers in a more decentralized, deregulated market economy with open innovation processes in distributed networks. As long as the base of a pyramid that distributes power is greater than the top, the Internet as we now know it – under democratic conditions – will remain. Older generations of decision makers will retire and leave room for new generations of decision makers imprinted by new values ​​in the Internet era. CEO’s in the top level management who are aware of the ongoing changes and smart enough to bring in expertise within modern enterprise architecture, will have a better chance to adjust their organisations and policies to attract and recruit the crucial talents for future business.

Innovation Management is therefore a key to success for an entrepreneur in today’s democratised, dynamic, digital and globalized high-speed economy. But as we have touched upon, the motivation to adapt to a new market paradigm rarely happens top-down from people protecting their existing privileges for power and control in traditional silo systems of line management models. It naturally comes from beneath, from new entrants seeking to establish themselves.

So innovators, creators and artists who want to become successful in the age of the Internet, needs to model an enterprise architecture for their business and organize in a way where they can operate on this new market and take advantage of the Internet and its users.

Business architecture can be described as “A blueprint of the enterprise That Provides a common understanding of the organization and ice Distressed to align Strategic Objectives and tactical demands.”

www.businessarchitectureinstitute.org

Exactly how this should be modeled varies individually from case to case and is about identifying the key drivers for the specific business. It usually starts with the famous W’s – Who, What, Where, When, Why and hoW – a concept in news research and police investigations regarded as basics in information-gathering.

The world is still in its tentative first steps when it comes to optimising a business architecture for the Internet age. You will have to face that you are part in pioneering a new paradigm. So, for further training, I have compiled some important videos you should see in order to keep up with contemporary developments in this field and in society in general (Do you have more tips? Please drop me a line in the comment section below!):

www.youtube.com/watch?v=QoAOzMTLP5s

An entertaining demonstration of what business architecture is about (2 min).

www.youtube.com/watch?v=BVMkkModUXM

Methods to organize your company for the 21st Century – Gary Hamel, one of today’s most influential business thinkers (4 minutes).

www.youtube.com/watch?v=hozC9lM4ltA

How to Innovate your Business Model.

www.youtube.com/watch?v=ZOKcedfE_nM

Freemium – The First Business Model of the 21st Century by Chris Anderson (Author of the famous book “The Long Tail”).

www.youtube.com/watch?v=AhjDbn3ef7M

Lawrence Lessig on Digital Business Model and the Creative Commons (CC) licensing system.

www.youtube.com/watch?v=FX-fHq6n9Xg

CISCO – Agile Business Architecture.

www.youtube.com/watch?v=RGk7llP9Z8k

CISCO – Imagine the Possibilities.

www.youtube.com/watch?v=7Q25-S7jzgs

Lawrence Lessig at TED – “How creativity is being strangled by the law”.

www.youtube.com/watch?v=Ik1AK56FtVc

Lessig at Google Talk – “How Money Corrupt Congress – and a Plan to Stop It”.

www.youtube.com/watch?v=xyf_0SMAsFA

Lawrence Lessig at TED – “Re-examining the remix”.

www.youtube.com/watch?v=TadjlMDQdG4

Lawrence Lessig – “Two Things, Not One”.

www.youtube.com/watch?v=nVZQxcJCUmQ

Forrester Research – Enterprise Architecture And Innovation.

Intressant?

Övriga nyhetsmedia: GP, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, DN 7, DN 8, DN 9, DN 10, DN 11, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SvD 6, SvD 7, SvD 8, SvD 9, SVT 1, SVT 2, SVT 3, SVT 4, IDG 1, IDG 2, IDG 3, IDG 4, IDG 5, IDG 6, IDG 7, IDG 8, IW 1, IW 2, IW 3, E24

Bloggar etiketter: fildelning, innovation, internet, partiledare, politik, samhälle, sopa

En person som verkligen präglat min uppväxt och stimulerat min kreativitet, mitt innovativa tänkande och min humor är Jan Lööf, svensk konstnär, författare, serietecknare och jazzmusiker född 30 maj 1940. Under hösten 2011 blev Jan Lööf föremål för en större utställning av hans verk på Göteborgs Konstmuseum. Samma år tilldelades han även Astrid Lindgren-priset.

Jan Lööf utställning på Göteborgs Konstmuseum 2011

Det var naturligtvis en högtidsstund för hela min familj att besöka denna utställning. Jag älskar hans sätt att teckna detaljer, hans förmåga att fabulera fram historier i serier som Felix eller Ville samt hans kompositoriska berättarteknik och illustrationer i sina sagor som Morfar är sjörövare, Sagan om det röda äpplet, Skrotnisse eller de nyare Pelle-böckerna. Just illustrationerna i sagorna bjuder inte minst på finurliga små parallellhistorier för dem med god iakttagningsförmåga.

Mina egna barn konsumerar nu med repetitiv entusiasm de tre nyutgivna volymerna med Jan Lööfs samlade serier samt TV-serier som Skrotnisse eller den kultiga Tårtan.

Olof Palme blev förbannad..

Precis som de nyutgivna volymerna med hans serier så presenterar utställningen på Göteborgs Konstmuseum en hel del underhållande bakgrundsinformation och kuriosa som t ex hur f d statsminister Olof Palme blev förbannad av att karikeras i serien om Ville som publicerades i tidningen VI på sjuttiotalet. I protest sade Olof Palme upp sin prenumeration på tidningen medan H.M. Konung Carl XVI Gustaf, som även han medverkar i samma serie, verkade mera road. Det är ju inte första och sista gången en politiker visar brist på självdistans och humor.

Bertil Enstöring

En återkommande karaktär i Jan Lööfs verk är “eremiten”. På något sätt verkar denne spegla ett behov hos författaren själv som också valt att bosätta sig på en ö i Grekland. Jag känner igen mig i behovet av en reträttplats där man kan smälta intryck och få arbeta ostört med sina kreativa processer.

Jan Lööf karikerar även gärna kända seriehjältar som dyker upp här och där som bifigurer i hans verk. Inte sällan i rollen av avdankade anti-hjältar. Därtill misstänker jag att “grabben” som visar sig vara “den riktiga rymdvarelsen” i serien Ville är en karikatyr av den kände konstnären, tillika Jan Lööfs vän, Carl Johan De Geer.

Jan Lööf och feministerna

Både för pojkar och män erbjuder Jan Lööfs litterära värld en befriande sorts “man cave” då det ju praktiskt taget bara är män med deras olika känslor, beteenden och roller som illustreras. Något som svenska feminister inte varit sena att angripa och kritisera. Med stillsam ironi bemöter Jan Lööf detta på bilden här intill. Dock skall tilläggas att i de få fall kvinnor figurerar i Jan Lööfs verk så är det de som har rollen av att vara stabila och glada i förhållande till alla nördiga, enstöriga eller hopplösa anti-hjältar till män.

Jag kan verkligen rekommendera Jan Lööfs verk för såväl vuxna som barn, män som kvinnor, då de öppnar en sagovärld vilken på ett alldeles utmärkt sätt, bakom det humoristiska och ironiska, ger en seriös inblick i de problem och möjligheter vår verkliga värld har att hantera. Något som kan ge människor lite mer självdistans och verka för det goda på en större skala.

"Felix och Tidsmaskinen"

En eremit i "Morfar är sjörövare"

Planeten venus?

"Morfar är sjörövare" - originalteckning

Detalj ur väggmålning för SAAB i Linköping

"Ta fast Fabian"

Parallellhistoria i "Ta fast Fabian"

Pelle konstruerar en miljöbil som går på regnvatten.

Intressant?

Övriga nyhetsmedia:GP 1, GP 2, GP 3, GP 4, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, DN 7, DN 8, DN 9, EXP 1, EXP 2, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SvD 6
Jag har placerat min blogg i Lund på bloggkartan.se!

Bloggar etiketter: barn, feminism, innovation, Jan Lööf, konst, litteratur, museum, politik, samhälle, serier, utställning

Cloud Innovation Øresund

A programmatic work based on Integrated Marketing Communications (IMC) will result in a more effective international brand profile for the Øresund region. Through a couple of projects (currently “Next Lund” and “Next Øresund”) we are now producing an open source database and a web community for regional institutions and private companies in order to crowdsource the competence and optimise the communications material building up the story of Øresund.

Involved partners:

• Lunds Kommun
• Region Skåne
• Lund University
• European Spallation Source, ESS AB
• Medicon Village
• Ideon

Our mission is to improve integrated communication and international marketing of the Øresund region and support the development of an open innovation culture in order to increase the statistical potential of success.

Our project shares the regional political vision of developing Øresund into “Europeʼs hotspot for Science and Innovation 2020”.

For more information, send an email to: karl.mcfaul [at] esss.se

Bloggar etiketter: europe, innovation, lund, öresund, samhälle, science, vetenskap

2012 (MMXII) is a “leap year” starting on Sunday in the Gregorian calendar, the 12th year of the 3rd millennium and of the 21st century. It is the current year.

So, what can we expect now?

Well, on Januari 31, the Asteroid 433 Eros is expected to pass Earth at a distance of 0.179 AU (26.8 million kilometers).

December 21 is marking the end of the Mesoamerican Long Count calendar, notably used by the pre-Columbian Maya civilization, which completes a “great cycle” of 5.125 years since the mythical creation date of the calendar’s current era.

But there are also some interesting activities to be discovered in between these two distinguishing milestones:

2012 is the year when The Future Park (Framtidsparken) in Stockholm, Sweden, will be inaugurated. Quoted from their web page:

“This will be your ticket into a future society. A meeting-place, an experience & adventure centre, a pleasure-ground and a world’s fair. All in one with one single focus: Man in the future. Why Sweden? Sweden is fantastic! We have a lot of knowledge and technical, as well as cultural, competence to show and share. We also use our technical heritage and modern competence to a greater extent than in many other countries, at the same time that we are willing to listen to, and learn from others. Together we can inspire others to follow us into the future. Sweden’s well-functioning, open and democratical system is well worth to show, and share.”

Now, how’s that for national pride? Personally, I’m more interested in what regions can offer prior to the old concept of the national state. According to OECD, regions are the economic engines of the world economy and are increasingly playing a driving role in the push for innovation and economic competitiveness.

“Sustainable growth at the regional level is now, more than ever, predicated on the capacity to innovate,” says Rolf Alter, director of the OECD’s Public Governance and Territorial Development Directorate. The richest 4% of regions accounted for one-third of all OECD growth over the 1995-2005 period.

This graph shows the top regions by country for business R&D intensity in 2007 accounted for one-third of all OECD growth over the 1995-2005 period:

Regional Innovation OECD

Scandinavian countries are top ranked in this graph, like we’ve seen in other innovation indexes (Pro Inno Europe , The Global Creativity Index).

What does this mean for us living in 2012? Well, our little staple in the graph says “south sweden” and the southernmost part of Sweden, forming the Øresund region and project together with Denmark and Copenhagen as its capital city, is actually pointed out by OECD to be a key cross-border initiative found in Europe today.

This YouTube video gives you a quick overview of the major projects taking place in Øresund right now:

www.youtube.com/watch?v=04mDfRA9N2E

The Øresund region consolidate a functional area of 3.5 million inhabitants, considerably bigger than the regions of Stockholm, Oslo or Helsinki. The region has a concentration of 12 universities having 150.000 students and more than 14.000 researchers combined. Public institutions together with private companies and academia are jointly developing Øresund into Europe’s hotspot for science & innovation offering world-class knowledge-based industries. Intenational investors looking for business opportunities in this region will find a well developed infrastructure forming a Scandinavian hub and gateway to the Baltic with a potential market of around 100 million people.

The innovation strategies and projects for Øresund fits nicely with United Nations General Assembly who has designated 2012 as the International Year of Cooperatives, highlighting the contribution of cooperatives to socio-economic development, in particular recognizing their impact on poverty reduction, employment generation and social integration; it is also designated as the International Year of Sustainable Energy for All.

One example of implementing a new international standard for sustainable energy within large scale industrial design and construction is the research facility of the European Spallation Source (ESS) now preparing for construction north of Lund in Øresund. Here is another YouTube video presenting the ESS sustainable energy concept:

www.youtube.com/watch?v=VjzTEaL81aU

Technological innovation is intimately linked with social innovation. Just think of the 2011 Person of the Year (formerly Man of the Year) issued by the United States newsmagazine TIME: “The Protester”. Who will become the person of the year in 2012? Personally I vote for the children, our hope for the future. I promote this by sharing a song / video I’ve composed together with my 5 year old daughter who spontaneously improvised some lyrics on the subject of summer in front of the microphone:

www.youtube.com/watch?v=yPDlNTnDqCI

Finally, some more activities during 2012 which may affect the happy situation in various ways:

• Denmark takes over the presidency of the Council of the European Union.
• February 6: Diamond Jubilee of Queen Elizabeth II, marking the 60th anniversary of her accession to the thrones of the United Kingdom, Canada, Australia & New Zealand, and the 60th anniversary of her becoming Head of the Commonwealth.
• 18th National Congress of the Communist Party of China will be the next major Congress of the Communist Party of China.
• May 12 to August 12: The 2012 World Expo is to be held in Yeosu, South Korea.
• June 6: The second and last solar transit of Venus of the century. The next pair is predicted to occur in 2117 and 2125.
• July 27 to August 12: 2012 Summer Olympics held in London.
• August 6 to August 20: Mars Science Laboratory also known as the Curiosity rover is scheduled to land on Mars.
• November 6: The United States presidential election of 2012.
• December 31: The first commitment period of the Kyoto Protocol ends.
• Pleiades, a proposed supercomputer built by Intel and SGI for NASA’s Ames Research Center, will be completed, reaching a peak performance of 10 Petaflops (10 quadrillion floating point operations per second).
• It has also been designated Alan Turing Year, commemorating the mathematician, computer pioneer, and code-breaker on the centennial of Turing’s birth.

Have I missed something?

Cheers for 2012!

Intressant?

Övriga nyhetsmedia:IDG 1, IDG 2, IDG 3, IDG 4, EXP 1, EXP 2, EXP 3, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, DN 7, DN 8, DN 8, SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SvD 5, SvD 6, SvD 7

Bloggar etiketter: 2011, 2012, art, ESS, framtidsparken, gott nytt år, innovation, nyår, oecd, öresund, politik, scandinavia, science, youtube

Bloggar här en YouTube-video från vårt framträdande “The Greatest Story Never Told” på konferensen Innovation in Mind som hölls på Lunds Universitet 14:e till 15:e september 2011. Tillsammans med IT-entreprenörerna Jonas Birgersson (känd från Framfab, Bredbandsbolaget, Labs2 och numera rådgivare åt Teknopol) samt Peter Sunde Kolmisoppi (The Pirate Bay, Flattr) gav vi publiken en resa i tid och rum med nedslag i olika händelser som påverkat människans teknologiska utveckling genom kultur och innovation.

www.youtube.com/watch?v=tSnDfzibPdI

Vi utmanar även det vi kallar innovationsfientlig byråkrati. En konservativ lobby av politiker och förvaltare som låter sig köpas av en privilegierad del av näringslivet vilka försöker bevara sin marknad genom att motarbeta teknologisk och social innovation som hotar deras marknad. Alla marknader hotas förr eller senare av konkurs om de inte förmår adaptera till evolutionära utvecklingssteg i sin omvärld.

Jonas Birgersson, Peter Sunde, Karl McFaul

Peter Sunde Kolmisoppi berättade om utvecklingen och reaktionen på The Pirate Bay, världens största fildelningstjänst, samt hur han nu bygger upp mikrobetalningstjänsten Flattr – Ett digitalt ekosystem där bloggare, kreatörer och artister kan få betalt utan administrativa mellanhänder. Det hör inte till vanligheterna att representanter från The Pirate Bay föreläser på universitetet. Investeringar och utveckling i peer-to-peer teknologi motarbetas dessutom internationellt.

Jonas Birgersson gav en presentation om Lund vs Silicon Valley och hur Lund kan positionera sig genom att Skandinavien inte fortsätter på den informationsprotektionistiska väg som många länder valt att göra och nu börjar upptäcka problemen med. Vi fick även en historik över hur den moderna piraten skapades. Jonas Birgersson har i dagarna valts in som rådgivare åt Teknopol. Han arbetar även med riskkapital samt skapandet av världens mest moderna och öppna bredbandsteknik för Öresund.

Min egen insats under vår session kom att röra sig om en musikhistorisk exposé över vad jag betraktar som Europas främsta innovation – polyfon musik och kontrapunkt – samt hur konservativa krafter även på detta område försökt förbjuda ny kultur och teknik. Detta kopplade jag sedan till ett resonemang om öppna standarder som Open Source, Open Innovation, Open Space Technology samt mitt arbete med projektet Next Øresund där jag tillsammans med Region Skåne och Näringslivsenheten i Lund nu skapar en databas och web community för att utveckla ett internationellt varumärke för det vi kallar “Scandinavia Bay Area” bl a genom “crowdsourcing” som metod i arbetet med en bättre varumärkesarkitektur för regionen.

Vi fick en fantastiskt fin respons av publiken som ställde en mängd högst relevanta frågor om den nya informationstekniken och det öppna samhället. Ett antal personer har berättat för mig att de tyckte vårt föredrag var det bästa på årets upplaga av Innovation in Mind. Ett antal andra undrade vad vi höll på med över huvudtaget.. Vårt seminarium har kanske väckt en del känslor.

Frågorna kring det öppna, integrerade samhällets utveckling debatteras flitigt och Lunds Universitet har uppmärksammats för ett forskningsprojekt vid Rättssociologiska enheten, forskargruppen Cybernormer, som i dagarna släppte en forskningsrapport om fildelning. I arbetet med enkätunderlaget har man bl a använt The Pirate Bay för att få in svar. I den belyser man bl a att kopiering använts flitigt för spridning av kultur och överföring av kunskap både innan och efter Internets frihetsperiod på 00-talet. Så kallad “sneakersharing” där människor delar material med varandra på olika former av lagringsmedia som t ex kassettband, CD-skivor, USB-minnen och mobiler. Historiskt har böcker varit mediet för asynkron kulturspridning.

I en större kontext handlar det om ett grundläggande mänskligt behov att dela köpta varor och kunskap människor emellan. Denna kulturyttring som upphovsrättsindustrin nu får politiker att stifta lagar mot är en lika gammal företeelse som människan själv. Det handlar om evolution – inte revolution.

Den senaste tidens repressalier mot fildelningskulturen och friheten på Internet ser dock ut att bli en parentes i historien. De nya unga riksdagspolitiker som valts till partiledare för Centern och Miljöpartiet i Sverige har ett radikalt annorlunda förhållningssätt till fildelning och Internet än det äldre gardet. Det är helt naturligt att den gamla marknadens fientlighet mot fildelning och Internet växer bort i takt med att “digital natives” kommit upp i en ålder där de börjar besätta chefsposterna i samhället. I Tyskland har tyska Piratpartiet nyligen kommit in i delstatsparlamentet med 8,5% av rösterna.

En som skriver och föreläser flitigt om copyright-samhällets historiska parentes är juridikprofessor Lawrence Lessig vid Harvard Law School.

Se hans fantastiska video om “Read and Write culture” här!

Intressant?

Övriga nyhetsmedia: SVT 1, SVT 2, IDG 1, IDG 2, IDG 3, IDG 4, EXP, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, DN 7, SvD

Bloggar etiketter: budget, demokrati, ekonomi, fildelning, forskning, kultur, lund, öresund, politik, samhälle, silicon valley, usa

Karl McFaul, Jonas Birgersson, Peter Sunde på Innovation in Mind

“Broadband Jesus” Jonas Birgersson (Framfab, Labs2, ViaEuropa), Peter Sunde Kolmisoppi (Flattr, The Pirate Bay) och “konstnären i exil” Karl McFaul (ESS, Next Øresund) kommer att hålla en presentation/samtal den 15 september, klockan 15:00, på konferensen INNOVATION IN MIND i Lund. Temat är för denna session är:

“The greatest story never told..” – Piraternas guide till “Scandinavia Bay Area”, Europas hotspot för innovation 2020. Bekämpa innovationens fiender! Organisera kaos genom “crowdsourcing” i utvecklingen av ett globalt varumärke för Øresund!

Hur kan vi organisera arbetsmiljöer för innovation och skapa nya värdeströmmar i IT-åldern?

Den svenska IT-entreprenören Niklas Zennström sålde sin innovation “Skype” till eBay för 2,6 miljarder dollar under 2005. De två Skype-grundarna Janus Friis och Niklas Zennström tjänade en ytterligare förmögenhet på flera miljarder när Microsoft köpte Skype för cirka 8,5 miljarder US-dollar från eBay 2011.

Med samma typ av fildelningsteknik som de byggde Kazaa för nedladdning av musik via Internet, byggde Janus Friis och Niklas Zennström Internet-telefonisystemet Skype. De investerar nu stora summor i nya start-ups runt om i Europa. Är fildelningingenjörernas arbetsmiljöer, s k “hackerspace innovation environments”, ett hot eller en tillgång?

Sverige är idag en mycket framstående nation vid sidan om USA när det gäller att producera framgångsrika webbtjänster med exempel som Spotify och Skype eller mobila applikationer och dataspel från företag som TAT och Ubisoft Massive. Sverige fortsätter att ligga på topp i World Economic Forums IT-ranking.

Sverige toppade även det Europeiska indexet för innovation, European Innovation Scoreboard, under 2008. Mycket tack vare forskning som bedrivs på högteknologiska multinationella företag som Ericsson, ABB, AstraZeneca, Saab, Scania och Volvo.

Men i en övergång från industrialismen till IT-åldern, kan den gamla generationen av framgångshistorier dra nytta av de nya? En sak är slående, deras olika sätt att närma sig organisation för innovation. En av världens mest inflytelserika affärsanalytiker, Gary Hamel, skriver i sin bok “The Future of Management”, att ifall mänskligheten skulle ha revolutionerat organisationsutvecklingens modeller lika mycket som vi har avancerat i fråga om teknik och produktutveckling, så skulle vi inte sitta med de ekonomiska och företagsmässiga problem vi står inför idag.

Jonas Birgersson, Peter Sunde Kolmisoppi samt undertecknad kommer i sin session på Innovation in Mind guida dig genom några exempel på innovationsmiljöer och organisation från begynnelsen av kontrapunkt i västerländsk musikhistoria till framtiden för gemensam kultur, vetenskap och teknik med nya värdeströmmar. Allt utifrån ett Øresundsperspektiv med visionen att bli Europas hotspot för innovation 2020!

För mer information om registrering, inträdesavgifter och program för konferensen Innovation in Mind, kolla: Innovation in Mind

Intressant?

Övriga nyhetsmedia: SvD 1, SvD 2, DN 1, IDG 1, IDG 2, IDG 3

Bloggar etiketter: ekonomi, fildelning, flattr, innovation, internet, jonas birgersson, peter sunde, politik, samhälle, the pirate bay

Det gäller att skilja på tjänsten Wikileaks och personen Julian Assange

För egen del tycker jag det är enkelt att ta ställning i frågan om Wikileaks existensberättigande. Det gäller också att skilja på tjänsten Wikileaks och personen Julian Assange , Wikileaks grundare.

Själva Internettjänsten Wikileaks distribuerar makt genom att distribuera information. På kort sikt skadar det dem som valt att spela med falska kort. På lång sikt stärker det demokratin genom att informerade människor kan göra mer kompetenta och medvetna val. Det hjälper oss att stifta bättre lagar och utveckla en bättre fungerande samhällsmoral.

Det ligger i maktens natur att utveckla ett politiskt landskap där myndigheter, företag, media och maktmänniskor kör med osunda, manipulativa och odemokratiska metoder. Det ligger i medborgarnas intresse att uppdaga dessa. Därav det stora mediala intresset för Wikileaks material. Dunkelt falskspel spricker som troll i solen när människor trycker på  offentlighetens ljusknapp via Wikileaks. Statliga myndigheter, presidenter, bödlar och bulvaner, hela länder står med byxorna nere efter Wikileaks publicering av 251.287 telegram mellan det amerikanska utrikesdepartementet och amerikanska ambassader runtom i världen.

Inledningsvis publicerade Wikileaks sina läckta dokument genom stora nyhetsmedier som samarbetade med Wikileaks; The Guardian, New York Times, El Pais, Der Spiegel och Le Monde. Nyhetstjänsterna redigerade bort namn i dokumenten för att inte orsaka personlig skada. De stora nyhetstjänsterna har bidragit till att bygga upp Wikileaks varumärke till ett av världens starkaste.

Efter att The Guardians undersökande reporter David Leigh nu avslöjat lösenordet till den krypterade fil som innehåller alla dokument i den stora amerikanska diplomatläckan har Wikileaks valt att publicera alla dokumenten helt oredigerade på Internet. Ett marknadslogiskt motdrag där opålitliga mellanhänders funktion slås undan. Wikileaks står nu åter i rampljuset, inte minst genom de fem nyhetstjänster som nu istället går ut med att de fördömer Wikileaks publicering. Julian Assange riskerar nya åtal och alla skyller på alla i denna härva.

Intressant?

Övriga nyhetsmedia: SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, DN 7, SVT 1, SVT 2, SVT 3, IDG 1, IDG 2, Exp 1, Exp 1

Bloggar etiketter: demokrati, julian assange, nyheter, politik, samhälle, usa, wikileaks

Wikileaks logo

Wikileaks presenterar sig själva som en icke-vinstdrivande mediaorganisation. De driver en webbplats och en databas på vilken man erbjuder ett anonymt sätt för källor att läcka information till deras journalister genom en elektronisk “drop box”. Därmed får webbplatsen Wikileaks ofta tillgång till material som i olika länder skyddas av sekretesslagstiftning eller som myndigheter och arbetsgivare vill hemlighålla. Ett av huvudsyftena för Wikileaks är enligt dess grundare Julian Assange att avslöja maktmissbruk och att genom offentliggörandet av detta få ansvariga att ta konsekvenserna av sitt handlande. Deras slogan lyder: “We Open Governments”.

Sedan lanseringen 2007 har Wikileaks snabbt vuxit till en stor skara engagerade volontärer runt om i hela världen. Databasen hade efter ett år vuxit till runt 1,2 miljoner dokument. Wikileaks samarbetar med ett nätverk av nyhetsorganisationer som t ex The Guardian, New York Times och Der Spiegel för att få hjälp att kontrollera och distribuera materialet. Detta sporrar samtidigt till konkurrens mellan medieföretagen inför viljan att publicera det bästa journalistiska materialet, vilket ytterligare hjälper Wikileaks sak. Wikileaks tar hand om källan och offentliggörandet samt fungerar som en neutral mellanhand medan journalisten tar hand om verifieringen. Parallellt med nyhetsbyråernas publicering lägger Wikileaks ut material på sin egen webbplats. Detta är en av Wikileaks viktigaste funktioner, att deras ursprungliga källmaterial publiceras tillsammans med nyheterna om det så att läsare och historiker kan se bevis på sanningen.

I april 2010 publicerade Wikileaks en intern video från en amerikansk attackhelikopter i Irak som visade hur ett par journalister tillsammans med civila blir dödade i en attack. En menig underrättelseanalytiker i USA:s armé vid namn Bradley Manning är under åtal i enlighet med Uniform Code of Military Justice att ha läckt videofilmen till Wikileaks. I juli 2010 publicerade Wikileaks över 91.000 dokument om krigsinsatser under 2004-2010 i Afghanistan. I oktober 2010 släpptes nästan 400.000 hemliga dokument om den amerikanska militärens verksamhet i Irak. Med början november 2010 publicerar Wikileaks i samarbete med fem större tidningar kommunikation amerikanska diplomater emellan, den s k “diplomatläckan”, som omfattar drygt 250.000 dokument.

Wikileaks betraktas av vissa som framtiden för undersökande journalistik och har beskrivits som en statslös nyhetsorganisation. Kritik från olika håll har varit hård och statsmakters vilja är att stänga sajten. I februari 2008 avregistrerades domännamnet wikileaks.org efter påstådda påtryckningar från de amerikanska och kinesiska regeringarna, men man finns kvar på andra adresser och det finns mängder med spegelbilder av databasen runt om i världen. Företag som Mastercard, Visa och PayPal har återkallat möjligheten till donationer till Wikileaks genom sina system.

Wikileaks globala massavslöjanden har kunnat möjliggöras med Internet som distributionsmedium. Med ett förändrat medielandskap, förändrade sociokulturella mönster och förändrade former för politiskt engagemang, kan medborgare utveckla nya former av medborgarkulturer och demokrati – inte minst genom Internet [Nord & Strömbäck, 2004]. Wikileaks har byggt upp sin internationella organisation bl a genom att vinna anhängare på Internetfora för hackers och matematiker. De har utvecklats till en politisk rörelse av informationsaktivister som delar gemensamma värderingar kring informationspolitik, yttrandefrihet och demokratifrågor.

Transparens är ett nyckelord i diskussioner om Wikileaks och skulle utifrån deras perspektiv kunna betraktas som ett sorts verktyg för att försäkra samhället mot maktmissbruk. Samtidigt har möjligheten till masskommunikation gjort Wikileaks själva till en maktfaktor på den globala arenan. Gäller samma transparens dem själva? Organisationens verksamhetsmodell är ju beroende av på anonyma uppgiftslämnare. Hur förhåller sig då transparens till ett annat behov, integritet? En samarbetspartner till Wikileaks, svenska Piratpartiet, menar att demokrati vilar bäst på transparent maktutövande parat med medborgarnas rätt till privat kommunikation. Det omvända – dold maktutövning med insyn i människors privata kommunikation – är något som tillämpas i diktaturer.

Wikileaks kan som kommunikationsfenomen analyseras utifrån ett transmissions- eller ritualperspektiv. Transmissionsperspektivet är mer rumsligt och behandlar hur information överförs och förändras mellan personer med ett geografiskt avstånd till varandra, medan ritualperspektivet behandlar kommunikation som ett redskap med vilket en gemensam kultur kan upprätthållas över tid. Ritualer har sitt ursprung från religionen. Urtypen är den heliga ceremonin som enar folket i en gemensam tro. Återkommande handlingar blir till handlingsmönster av rituell karaktär. Ur ett ritualperspektiv på kommunikation kan man dra paralleller mellan att läsa tidningen, eller att regelbundet besöka en webbplats, med att gå i mässa / gudstjänst. Man blir en del av gemenskapen i ett rituellt förhållningssätt. Det handlar mer om att få en viss syn på världen skildrad och bekräftad än att lära sig något nytt. Genom ritualperspektivet betraktas kommunikationen som skapare av mening, gemensamma referensramar och värderingar. Den rituella aspekten på kommunikation kan kopplas till begrepp som “dela”, “delaktighet”, “association”, “samfund”, “tillhörighet” och gemensam tro. Själva ordet kommunikation delar i sin engelska översättning lingvistiska rötter med ord som “commonness” “communion”, “community” and “communication” [Carey 2008]. Det är inte så mycket informationen i sig som gruppen som använder informationen som spelar roll -”The media is the message”.

Wikileaks sällar sig till raden av Internetrelaterade samtidsfenomen som t ex Wikipedia, Piratpartiet, Piratbyrån och The Pirate Bay vilka alla slår vakt om det fria utbytet av information och fildelning via Internet. De människor som frekvent besöker och använder dessa webbplatser utgör en grupp som kommer att prägla, samt präglas av, de värderingar som dessa webbplatser delar. Wikileaks medarbetare kallas av vissa för informationsaktivister. Iden om öppenhet, det fria ordet och den fria informationens samhällsnytta speglas även i de metoder som omhuldas av wikipedianer och Internetpirater: Open Source (fri källkod), Open Innovation (öppna innovationsformer) samt Open Space Technology (en form för arbetsmöten styrd av gruppdynamik istället för förutbestämd agenda).

Jag vill hävda att även själva det tekniska mediet för Wikileaks verksamhet, Internet, präglar gruppens rituella kommunikationsbeteende och därmed värderingar. Internet i sig gestaltar demokrati genom att vara just en distribuerad nätverksmodell vars utformning skapar heterarki snarare än hierarki i organisation och kommunikation över sina noder. Transmissionsperspektivet och ritualperspektivet flyter lätt samman i kommunikationsanalyser av Internet.

Kommunikation förmedlar kunskap. Kunskap ger makt. Från att en mindre maktelit tidigare kunnat härska genom att kommunicera och propagera i enkelriktade, centraliserade nätverk har nu makt förflyttats till större grupper av människor genom Internets distribuerade nätverksmodell. Här ger vi oss in på en transmissionsanalys av Wikileaks. Massavslöjanden betraktas av Wikileaks som det mest effektiva politiska vapnet. Dess grundare Julian Assange menar att varje reform som är storskalig måste baseras på information eftersom endast virus och information går att sprida i tillräcklig mängd för att åstadkomma detta.

Enligt Nord och Strömbäck (2004) så är Internet i jämförelse med de traditionella massmedierna egentligen inget massmedium, det är snarare ett metamedium som inrymmer många andra medier. Nord och Strömbäck hävdar vidare att Internetmediet möjliggör en interaktion mellan dator och användare samt att möjligheterna till återkoppling är större. Till skillnad från masskommunikation som är enkelriktad, offentlig och opersonlig kan kommunikationen på nätet riktas till enskilda individer med möjlighet till återkoppling via t ex en kommentarsfunktion. Wikileaks lanserades ursprungligen som en redigerbar wikiwebbplats, men har successivt gått mot en mer traditionell enkelriktad webbpubliceringsmodell där användarkommentarer och redigeringar inte längre är tillåtna. Kanalflödet för Wikileaks verkan blir: Källa -> Wikileaks -> Journalist -> Medborgare/Företag. Materialet anpassas inte någonstans på vägen för att rikta sig personligt. Det offentliga uppstår framförallt i och med den journalistiska publiceringen och samtalen som uppstår kring Wikileaks avslöjanden.

Frågan är vad som händer nu när traditionella maktpositioner och roller kastas om. Makthavare har i alla tider hittat nya former av osynlig makt genom t ex lagar och förordningar och förblir på många sätt dolda för insyn. Tryckfrihetsförordningen (TF) gäller tryckta medier och är av stor vikt för den demokratiska åsiktsbildningen. Den innehåller bl a censurförbud, anonymitets- och meddelarskydd som värnar om individen samt ansvarighetsregler där den ansvarige utgivaren kan ställas till svars inför TF. Yttrandefrihetslagen (YGL) gäller överföringar av ljud och bild. TF och YGL gäller också för den verksamhet som medieföretag bedriver på nätet, men gäller ej enskilda människors yttranden.

Det finns nu även möjlighet för andra än massmedieföretag att få grundlagsskydd för sin hemsida på Internet. Villkoret är att det finns ett utgivningsbevis och en ansvarig utgivare för hemsidan samt att utgivaren därmed tar på sig ansvaret för innehållet (Hadenius, Weibull & Wadbring, 2008). Wikileaks ansökte om ett svenskt utgivningsbevis för att sajten ska skyddas av svensk grundlag. Deras webbplats låg på svenska servrar hos webhotellet PRQ och Wikileaks grundare Julian Assange samt svenska Piratpartiet hade skrivit under ett avtal som innebär att partiet skulle sköta driften av flera nya Wikileaksservrar placerade i Sverige. Experter som journalister från tidningen Svenska Dagbladet intervjuat visste dock inte om svensk lag gäller när amerikansk polis vill stoppa en australiensk man som lägger ut dokument på svenska servrar. Det är svårt för en ansvarig utgivare på nätet att utöva den kontroll av innehållet som lagen förutsätter [svd.se 2010].

Den amerikanske sociologiprofessorn Erving Goffman introducerade begreppen med den offentliga “främre regionen” och den privata “bakre regionen” för att beskriva människors kommunikation. När politikers myglande avslöjas genom att den privata bakre regionen sipprar ut till den offentliga främre regionen förändras en dramaturgi där vi alla spelar teater i våra olika roller för att styra och kontrollera den information som ligger till grund för andras intryck av oss (Thompson, 2001, Goffman 2009). I våra roller befästs också våra jag-identiteter. Enligt Thompson (2001) så uppfattas både läckan och skandalen som sammanbrott i strävan att styra relationen mellan främre och bakre regionens beteenden. Information eller beteenden som individer vill dölja görs plötsligt synliga i den offentliga sfären, vilket underminerar den offentliga bild man vill visa fram. Skadan behöver begränsas med defensiva åtgärder när t ex Wikileaks publicerar okontrollerade avslöjanden av känslig information. Information kan ändra maktstrukturen p g a läckor från bakre till främre regionen. Förflyttning av makt.

ARPANET, föregångaren till Internet, skapades av de amerikanska militären under 1960-talet och man använde sig av den distribuerande nätverksmodellen som skulle kunna stå emot “alla slags angrepp” (Hadenius, Weibull & Wadbring 2008). Ironiskt nog publicerade Wikileaks ca 400.000 amerikanska militärloggar med känslig information under 2010.

Referenslista :

• Carey, J. W. (2008, revised edition) Communication as Culture. Essays on media and society. New York: Routledge.
• Goffman, E. (2009) Jaget och Maskerna: En studie i vardagslivets dramatik (5:e upplagan). Stockholm: Nordstedts.
• Hadenius, S., Weibull, L. & Wadbring, I. (2008) Massmedier. Press, radio och tv i den digitala tidsåldern (9:e upplagan), Stockholm: Ekerlids.
• Nord, L. & Strömbäck J. (Red.) (2004) Medierna och demokratin. Lund: Studentlitteratur.
• Thompson, J. B. (2001) Medierna och moderniteten. Göteborg: Daidalos.
• Svenska Dagbladet: http://www.svd.se/naringsliv/it/utgivningsbevis-skyddar-inte-wikileaks_5140533.svd [hämtad: 2011-02-15]
• Sveriges Television, SVT: Wikileaks – Med läckan som vapen. Dokument Inifrån, del 5, 12:e dec 2010 [hämtad: 2011-02-15]
• Wikileaks: http://213.251.145.96 [hämtad: 2011-02-15]
• Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Wikileaks [hämtad: 2011-02-15]
• Rick Falkvinge: http://falkvinge.net
• Piratpartiet: http://www.piratpartiet.se

Intressant?

Övriga nyhetsmedia: SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, DN 6, DN 7, DN 8, SVT 1, SVT 2, SVT 3, IDG 1, IDG 2, Exp 1, Exp 1

Bloggar etiketter: demokrati, fildelning, internet, julian assange, kommunikation, media, nyheter, politik, samhälle, wikileaks

Enjoy and share this YouTube video with my new song “Stories From The Sound” performed live with my band, The Neutronics, at the world premiere presenting the unique energy concept for the European Spallation Source in Lund, Sweden.

www.youtube.com/watch?v=zCjz-jIb4xY

An act of true inspiration lead me to compose this song with music and lyrics celebrating the beautiful life around arts & science in the Øresund region in general and the fascinating work at the European Spallation Source in specific. During my travels to different cities and work places involved in this job, I get to meet so many fantastic, competent and kind people from all around the world who gathers here in the Øresund, working to create a place for openness, innovation and a sustainable way of life.

The song describes a little adventure around the mystery we’re all so excited to build, operate, explore new things and do science with. It elaborates on our five senses, how research and innovation is driven by curiosity and the mix of different cultures. I’ve also managed to fit in the capital cities of all the sixteen partner countries involved in the fantastic ESS project.

I would like to thank the great musicians Alexadra Hamnede, Sebastian Lilja, Peter Andrén and Marcus Liliequist for our magic team spirit and professional concentration, performing a completely new composition on such a short notice. I would also like to thank all my colleagues at The European Spallation Source, ESS, for the creative spirit you fill my workdays with together with Lund Energi and E.ON who all paved the way for this musical piece and performance.

The Neutronics

Jag har placerat min blogg i Lund på bloggkartan.se!

Bloggar etiketter: ESS, lund, musik, öresund, samhälle, vetenskap, youtube

Lars and Anna from Electrohype

A couple of days ago I had the great pleasure of meeting with Lars and Anna from Electrohype, the art organisation producing the most excellent biennale for contemporary art in this region mixing arts and technology. Electrohype celebrates their 10th year of existence in 2010. They have managed to produce five large exhibitions and build a fantastic network of international artists and competence within contemporary art.

In our conversations about physics, technology and the crafts and creative processes in the arts, it became clear how these are all integrated and drive each other in the development of human culture and innovation. The Electrohype exhibitions are great in revealing these connections and stimulating new ideas, no matter which kind of visitor you are.

Personally, I have been at two Electrohype exhibitions so far, 2004 at Malmö Konsthall and 2006 at Lund Konsthall.

A favorite work at the 2006 exhibition was Yunchul Kim’s “Hello World”. I’m going to describe my experience of this work a bit further here just to give you a idea what can be stumbled upon at Electrohypes exhibitions.

Electrohype exhibitions

My first impression is that Hello World is a aesthetically pleasing work of art, which is not always the case with contemporary installations where a lot of focus is put into the conceptual context. Its 246 metres of glossy copper pipe, twisted in some 2,5 meter straight lines up and down in the shape of a cuboid, express a kind of visalised mathematics. Such artifacts usually displays fascinating and beautiful forms.

When moving a bit closer towards this sculpture, one hears a quiet, pouring and shimmering sound emerging from the object. The sound of a digital flicker. Something which arouses one’s curiosity further.

You get something more than just the joyful impression in front of a funny machine. You get the feeling of a sympathetic robot, like R2D2 in Starwars perhaps. The artwork feels alive and seeks contact with me as a visitor.

There is a laptop and a small audio mixing console encapsulated in a glass box on the floor next to the sculpture. An audio cable transports the electrical signal of a sound from the computer up to a little black speaker attached to one of the corners where the 246 metre long copper pipe begins its extension in the room. Here the electric signal is transformed into acoustic audio signals finding its way further in the copper pipeline.

"Hello World" by Yunchul Kim

The audio flicker which is heard from inside the pipe is generated by two high frequency beeps sent out from the laptop. The combinations produced with this minimalistic musical material is actually a transformation of binary numbers in the laptop computer. Somebody who have happened to hear the noise of computer data stored onto cassette tapes (popular method during the eighties!) will understand how this artwork sounds like.

With the speed of sound (approximately 320 m/s) it takes about 0.8 seconds for the audio to travel from one side of the pipe to the other where a michrophone is attached. With the frequency that Yunchul Kim have selected for the oscillations in the audio flicker, he is able to transfer a memory capacity of about 1 kilobyte during these 0.8 seconds. Well outside the pipe again, the audio signal is electric moving through a cable back to the computer where the never-ending circulation continues in the next loop.

The data received is thus sent out once more, which expose the data to constant change due to wear and noise through the analogue part of the journey.

- “It is just how memories are changed. My friends face as I recall it, is an altered image – not a copy of is real face” says Yunchul Kim.

The little short message of text which the audio signal really represents, is constantly kept alive by being looped, a bit like how movie frames are repeated to give the illusion of temporal continuity.

The computer informaton also manifests itself in visual form, on a flat computer screen hanging on one side at the cuboid of pipes: “Hello World!”, the text flickers.

A Hello World code in C

For everyone who has ever struggled as a beginner with some introductory tutorial for teaching a computer programming language, this wording is legendary.

By managing to get some computer code printing out the letters “Hello World” on a display device, simple computer science principles or elements of a specific programming language can be explained to novice programmers.

Let us now leave the physical part of this installation in order to examine the more conceptual:

Yunchul Kim says that his artwork Hello World! is an analogue memory. Every piece of information (data) is coded syntactically and needs a body which can work as a medium och storage device. The media takes part in defining the meaning by dynamically initiate a process in the receiver (the visitor)  – A process which not always turns out to become what the sender originally intended.

Yunchul Kim is of Korean origin, living in Germany. The idea to this installation, he got when opening a letter sent from his mother in Korea.

- “I’ve been living in Germany for over eight years, and my mother use to send me rice cakes from home. But they manage to become too old and bad before they arrive. I live so far away from my mom, and it takes such a time for the cakes to get here. The process of decay gave me an idea. What happens if I let digital computer data travel far?”.

Yunchul Kim (1970) lives and work in Cologne. He studied musical composition at the Chugye University in Seoul, and later art studies at the Kunsthochschule für Medien in Cologne.

Bloggar etiketter: electrohype, konst, kultur, lund, musik, samhälle, utställning

John Z. Larese

A very passionate talk on “Neutrons, Nanomaterials and Molecular Adsorption” was given this Thursday by Mr. John Z. Larese from University of Tennessee, Oak Ridge National Laboratory (ORNL).

The audience attending the ESS & Lund University seminar series on “New Science with Max IV and ESS” was introduced to the meaning and mysteries of “surface science”.

In a more profound framing of his presentation John started by touching upon some factors which attracts researchers and scientists to settle down, work and live at certain places. It became obvious that beautiful nature combined with dynamic city and campus environments, offering opportunities to do top class research with state-of-the-art technology, were central things. But for a large scale research facility (like the ESS) to become successful, it is important not only to be able to provide instruments with higher resolution and faster speed of data management – the area surrounding the facility must have laboratories and gear for synthesising, characterising and preparation of samples nearby. There must be labs on spot where the researcher can error detect their samples quickly in case something goes wrong with the sample. With valuable and expensive beam time running, it can be devastating to your project if one have to travel long distances in order to optimise research samples and assemble data. Considering these requirements, there is no doubt that the location of the European Spallation Source on the site just north of Lund, will make ESS an integrated part of the Øresund region [map] thus making it possible to benefit from an urban environment which is currently building up one of the worlds most excellent infrastructures for science and research.

ZnO Tetrapod

On the more hardcore level of John’s presentation we became acquaintanced with MgO (Magnesium Oxide), ZnO (Zinc Oxide) and how to carry out basic science experiments producing nanoparticles by burning the substance and then analysing with neutron spectrometry.

Neutron scattering techniques like diffraction, inelastic neutron scattering and spectroscopy, are ideally suited to investigate the structure and dynamics of molecules at the interface of nanoscale materials. John has actually been doing experiments with our own ESS director Colin Carlile during the nineties at the ISIS neutron source using the IRIS spectrometer which Colin spent his life on building (before he spent his life building the ESS AB).

Through synthetic production and characterization of nanometer scale materials like Mgo and ZnO we can create tiny elements of materials which exhibit physical and chemical properties that are dramatically different from ordinary matter.

ZnO can form nanosized tetrapods which can be used for optoelectronics – Sensors combining both light and electricity for fine measurments in technological devices.

High power neutron tools with novel instrumentation will spawn a new generation of science that will dramatically impact the world’s energy and technological future. Investing in this technology and research is of high relevance to the energy challenges we see today. John tells us that it has already made us re-discover solar energy and fuel cells paving the way for a sustainable society.

By combining material synthesis, neutron scattering and modeling theory we can develop accurate potential energy surfaces and predict new routes for developing new materials; understand what factors are important in surface mediation of chemical reactions; synthesise novel materials to address fundamental questions in gas separation, sequestration and storage, catalysis, sensors, energy storage and energy conversion.

Innovation and technological improvements in society is of course the crucial outcome for public investments in big science facilities. In order for a researcher to make new discoveries and innovate, John Larese pointed out the importance of being at the right place at the right time and having the ability to be receptive to the world around you. He also displayed a map of a research program that the SNS and HFIR facilities in the USA runs together with ILL in France and ISIS in the UK.

I think of the ten years I’ve been working at universities myself: We now live in a digitalised knowledge society with a globalised competition for resources and competences between universities, laboratories and research facilities. Sometimes, barriers of fear and bad campaigning appears on the agenda of competing institutions, countries and organisations with seemingly different interests. But in order to develop science and society on an international level, we rather need to look at the things connecting us which can make us stronger together. John Larese talked about the importance of getting facilities and organisations to talk to each other and help professionals to network, collaborate and build international societies within their fields of interest. When institutions and people choose a more social strategy, creating win-win situations, it becomes easier to expand our universe of arts and science and provide new generations with a greater possibility to find the right place at the right time and become innovative. It is in the mix between different schools, cultures, minds and DNA, where new things evolve. Living in the international environment of Lund, being able to listen to speeches by prominent researchers and meet with interesting people from all around the world, is certainly a time and place which makes me creative!

Bloggar etiketter: ESS, innovation, öresund, samhälle, science

Henrik Birkedal

I’m attending a seminar co-arranged by the ESS and Lund University where Henrik Birkedal is giving a talk on Biological and Bioinspired Materials – or, “From Biology to Materials”. The presentation deals specifically with the study of bone materials in the body.

What Henrik as a researcher wants to investigate is the link between structure and dynamics, how structure works in action. Complex materials, like bone structure in the human body, is a hierarchical structure. By studying how bone development takes place, how the bone fibres grows, we can find solutions to medical problems. For example osteoporosis. About 40% of all women above 50 gets osteoporosis, and all women above 80 suffer from osteoporosis. Men are also developing osteoporosis.

Henrik and his team of researchers are using an experimental method called SAXS for studying bone material. SAXS gives high precision with very small x-ray beams making it possible to map very small structures in the bone tissue sample (down to ~62 um beam size).

The resolution of the intrument is important for the amount of detailed data being generated. But still it’s good to combine synchrotron x-ray beams (which gives higher resolution) and regular nano sourcing techniques since they produce different precicion at different length scales of what needs to be studied in the material – and it provides the researcher with more data to do a more precise analysis.

Bloggar etiketter: ESS, science

Some musical concepts of Neutronica have now had its premiere in the national Swedish Radio. The interviews were made Fredrik Emmerfors, a freelancing Swedish journalist specialised in music and sound art. You can read and listen to the interviews here (in Swedish only):

- Longer interview: “Music in the light of particle accelerators”

- Shorter interview “The atoms make their own music”

Bloggar etiketter: interview, karl mcfaul, kultur, musik, radio

Jag tog med mina barn, fyra och sex år gamla, till Göteborgs Konstmuseum. Med i sällskapet följde även min mor som finns representerad i museets samlingar med några av sina verk. Den konstnärliga ådran i familjen måste ju traderas vidare. Efter ett bullrigt filmbesök, begravningen förrförra veckan av min far Rune Kjellman (även han konstnär och representerad på nämnda museum) samt alla museistrapatser jag tillryggalagt med mina barn under den senaste tidens pappaledighet så torde mina barn nu vara lite mer härdade och mogna för ett besök på stadens konstmuseum, för lite konst kan väl inte skada.. eller..?

Det börjar ivarjefall tryggt och lugnt. Vi tar trappan upp till skulpturhallen och vidare. Jag ser att min favoritmålning redan sedan unga år, Carl Kylbergs “Hemkomsten”, med åren kommit att få hamna på den framträdande plats i museet där den nu tronar värdigt med sin enkelhet och värme.

Vi kommer upp till salen där den lika monumentala som berömda målningen på Karl XII:s likfärd av Gustaf Cederström hänger (Detta är originalmålningen, den som hänger på Nationalmuseum i Stockholm är en replik). Jag lyfter min mobiltelefon för att fotografera men blir avbruten av en vakt som säger att all fotografering på museet är förbjuden. Märkligt, tänker jag som fotograferat mängder av konst på platser som Metropolitan Museum of Art i New York, Museo del Prado i Madrid eller Musée du Louvre i Paris, vilka alla tillåter fotografering (utan blixt) – Men inte Göteborgs Konstmuseum..

Icke desto mindre märkligt tycker jag detta är anno 2010 när varje människa går omkring med kamera inbyggd i mobiltelefonen. Det tas naturligtvis mängder med foton varje dag på detta museum av besökare. Vad är det man vill uppnå? I medborgarjournalistikens digitala tidevarv finns det ändå ingen vettig möjlighet att totalt kontrollera eller förhindra oönskad dokumentation eller kommunikation (även om desperata försök till elektronisk massövervakning drivs på hårt av efterkrigstidens barn). Idag gäller det istället att acceptera informationskaos och skapa förutsättningar för att bli kommunicerad på ett tillfredställande sätt – “Gossip management” som det heter. Varför då inte utnyttja möjligheten till kostnadsfri, viral marknadsföring och möta nya generationer via alla potentiella bloggare med mobilkamera som kan fildela ett gammalt konstmuseum? (inte minst med tanke på att Göteborgs Konstmuseum själva håller sig med en urusel hemsida).

Nåväl, jag börjar med intresse studera mina barns exalterade språng kors och tvärs över salarna från tavla till tavla för att emellanåt stanna upp en längre stund, peka och dra i närmaste anhörig samt utbrista “kolla, kolla!”.

Hur sorterar barnen sina intryck av konstnärliga uttryck? Vilken konst tilltalar deras unga, ännu fördomsfria, tankevärld? De brister ideligen ut i små glada tillrop, överväldigade av sin fascination över penselföringen hos konstnärer som Marcus Larson, Bruno Liljefors, Carl Fredrik Hill m fl. Barnen blir verkligen mäkta imponerade, och inspirerade, av romantiskt oljemåleri och teckning. Sämre uppmärksamhet får däremot de samtidskonstverk som dyker upp lite här och var insprängda i denna annars historiska avdelning (Konstmuseet verkar här försöka sig på ett nytt grepp med att blanda in lite nutidskonst bland de äldre målningarna, som för att liksom inlemma den i en kanon). Faktum är att barnens uppmärksamhet såhär långt inte överhuvudtaget verkar fästa vid de inslag av foto- eller videoverk med politiskt korrekt samtidskonst speglandes regnbågsfamilj eller miljonprogramsromantik gjord av någon av alla dessa svenska samtidskonstnärer med förnamn “Annica”. Bristen på intresse för digitalt producerad samtidskonst verkar hos barnen inte ha så mycket att göra med själva motiven, som med insikten hur tidskrävande och pilligt hantverk virtuost stoffmåleri jämförelsevis måste vara. Det är detta som fascinerar. Även fast de inte får röra tavlorna blir det en sorts taktil upplevelse i att beskåda ett vattenfall av Marcus Larson. Kort och gott, det är uttrycket i hantverk samt effekter med ljusdunkel som vinner barnens intresse mer än koncept.

Vi stiger in i en avdelning där det faktiskt pågår en utställning riktad till barn, om katter. Lustigt nog visade barnen svalast intresse för denna barntillvända avdelning, förutom vid Bruno Liljefors “Katt på fågeljakt” (1883) samt framför en video med en katt som kryper in i en modell, i liten skala av Konstmuseet, och då ser fasligt stor ut. Som om den upptar hela skulpturhallen. Barnen verkar gå på filmtricket och frågar hela vår resterande vistelse var denna katt befinner sig. Läskigare saker väntar dem dock.

I museets moderna avdelning blir favoriterna bland konstverken bl a en mackapär ihopsatt av gamla ryska elektronikmoduler monterade i ett rack med en tratthögtalare på toppen. Mackapären vaknar till liv när vi passerar framför den, en lampa lyser och ett surrande motorljud spinner igång. Lite längre bort hänger en stor grotesk tavla, “dying couple” (1993) av Odd Nerdrum, föreställande två stela döda nakna kroppar, en man och en kvinna. Denna tavla gör min sexårige son mycket konfunderad.

Min fyraåriga dotter blir istället intresserad av det kusliga elektroniska oväsen som knastrar ut från ett angränsande, alldeles kolmörkt rum. Vi trevar oss sakta in i detta mörka rum. Barnen håller farmor och mig alltmer krampaktigt i händerna. De trycker sig tätt intill oss. Här inne pågår en datoranimerad videoinstallation föreställande en svartvit, kuslig tredimensionell miljö projicerad på stora mörka väggar skapad av sveriges främste videokonstnär Magnus Wallin (f 1965). Vid åsynen av det vitlysande skelett som rör sig omkring i animationen blir barnen blir skräckslagna. Min dotter vill ändå att vi skall ta oss en bit vidare in genom installationens mörka rum. En mörk gång leder in till ett om möjligt ännu mörkare rum. Barnen vill att farmor ska gå före för att se ifall man kommer levande ut igen. Det gör hon och de små liven ställer sig i gången och beskådar på avstånd en projicering av några mycket dunkla vålnader som vandrar långsam emot oss. Nu har barnen fått nog och vill ut ur detta konstverk fortast möjligt. Själv dröjer jag mig kvar något då jag tycker detta var det bästa avdelningen för samtidskonst hade att erbjuda.

Väl ute i ljuset säger min son bestämt att det här var “för knäpp konst” och att skelettet hade sträckt ut en hand och försökt dra in honom i bilden. Sedan vill han ändå ha ett kort på detta konstverk när vi står i bokshopen. Men något sådant fanns inte, så det fick bli ett vykort med Odd Nerdrums groteska tavla på döda kroppar istället. Min dotter valde en rosa knapp med texten “girls just wanna have fun”.

Själv funderar jag på vad mina barn ska bilda sig för uppfattning om världen och människorna efter vårt besök på Konstmuseet. Två dagar senare vill de gå dit igen..

Läs även andra bloggares åsikter om göteborgs konstmuseum, barn, konst, kultur, foto, museum, magnus wallin, marcus larson, bruno liljefors, odd nerdrum, carl kylberg, fildelning, bilder, göteborg, historia

Intressant?

Bloggar etiketter: göteborg, konst, kultur, museum, samhälle

Jag blev rörd av Spike Jonze filmatisering av Vildingarnas Land (Eng. titel: Where the Wild Things Are). Den är en genial interpretation och vidareutveckling som blåser liv i Maurice Sendaks lika geniala sagobok. Varje vilding i filmen gestaltar emotionella processer såsom vrede, avundsjuka, ånger, empati, kärlek och omsorg etc. Allt detta som vi människor brottas med inte minst som barn. Spike Jonze har med filmen verkligen lyckats externalisera det abstrakta inom oss och göra det konkret i dessa karaktärer, precis som all konst syftar till på olika sätt. Det ger oss möjlighet att se, lära något och bättre kunna hantera vår komplexa natur.

En annan sak som slår mig är hur Vildingarnas Land handlar om ledarskapsprykologi. Man får följa den unge pojken Max uppenbara svårigheter med att tillfredställa och hålla ihop hela gruppen av vildingar, som trots allt gjort honom till kung över dem. Jag ser en och annan parallell till “Flugornas Herre” av den brittiske författaren och nobelpristagaren William Golding. Varje chef bör se denna film.

Jag tog med mina två knattar, fyra och sex år gamla, på filmen. Rekommenderad åldersgräns var förvisso satt till sju, men jag tänkte att har de med förtjusning klämt i sig “Wall-E” typ 30 gånger under julen, så kan de nog tillgodogöra sig även denna film utan några bestående men. Jag hade ju dessutom letat fram brorsans gamla originalexemplar av Maurice Sendaks sagoböcker från 70-talet och läst för barnen. Faktum är att de inte engagerade sig särskilt emotionellt i filmatiseringen överhuvudtaget. De satt mer och vände sig om och tyckte det var fränt med biosalongen och allt folk bakom. De var helt enkelt för unga och obekymrade för att kunna identifiera sig med filmens psykologiska innehåll.

Det har sagts att detta är en barnfilm, men sanningen att säga är att Vildingarnas Land är en film för vuxna om barn.

Läs även andra bloggares åsikter om maurice sendak, spike jonze, bio, film, barn, vildingarnas land, psykologi, chefer, samhälle

Intressant?

Bloggar etiketter: barn, film, psykologi, vildingarnas land

I skuggan av vräkiga Universeum i Göteborg ligger Världskulturmuseet. På avstånd utanför, sett från Universeum, får man inte någon känsla av att här finns Göteborgs hippaste museiupplevelse! Det är inget museeum som myllrar av korridorer, vinklar, vrår och saker direkt. Här är det stora enkla rum, ytor och modernistisk design som gäller. Byggnadens form bygger på öppenhet med stora öppna ytor och glasade väggar.

Det första intrycket är att museet har fri entré. Helt rätt med tanke på museets sociala koncept. Ett museum med fri entré som ligger precis intill Göteborgs typ dyraste museum, Universeum.. Gratis (ivarjefall skattesubventionerat) är gott och stimulerar samhällsekonomin på sikt i form av ökad kunskap hos en bredare konsumerande och producerande allmänhet, precis som det fina med Internet.

Det andra intrycket är som sagt museets arkitektur i modernistisk stil ritad av londonbaserade Brisac Gonzalez. Byggnaden är formad för spontana möten med nya tankar, upplevelser och människor.

Syftet med byggnaden är att välkomna människor från alla skikt i samhället. Arkitekterna var angelägna om att huset inte skulle kännas elitistiskt, eller som ett fort, vilket kan vara vanligt när det gäller museer. Här ska man känna sig inkluderad, delaktig och avslappnad. Byggnaden ska ge Världskulturmuseet en plattform för dialog med sin publik och mellan de människor som besöker byggnaden.

Husets centrum är den breda trappan där folk kan stämma träff, prata, ta en kaffe eller bara hänga. Strax intill ligger caféet, restaurangen och butiken. I husets fem utställningsgallerier växlar utställningarna löpande. Gammalt och nytt möts genom innehåll och gestaltning på ett läckert sätt i detta museum som också integrerat sig vidare med sociala medier som Facebook på Internet.

Barnen och jag skuttar roade upp för alla trapporna till den lågmälda men fascinerande och unika utställningen “En Stulen Värld” om Paracastextilierna som stals av gravplundrare i Peru, såldes i hemlighet och till sist hamnade på museum i Göteborg.

Paracastextilierna är kläder och delar av kläder. De har legat begravda och perfekt konserverade i 2000 år i sanden i öknen på Paracas-halvön i Peru. De har legat i gravar, lager på lager runt kroppen av den begravda människan. De fungerade som en slags bok i en kultur utan skriftspråk, som vi inte vet mycket om. Deras goda skick och fantastiska, färgrika motiv har gjort dem mycket eftertraktade som forskningsföremål och tyvärr även inom den illegala handeln med antikviteter.

Som förälder får jag chans att vandra runt ostörd i utställningen tack vare att det inrättats en suverän lek- och upplevelseavdelning för barn i ett anslutande rum där mina knattar kan härja fritt.

På väg ut noterar jag att Göteborgs Pianofestival kommer hållas på Världskulturmuseet den 8-9 maj 2010. Pianisten Ha-Young Sul står som grundare och konstnärlig ledare. Jag synar programmet noggrannare och finner till min förtjusning att mästarklasser skall ges av just de tre svenska pianister och pedagoger som jag själv studerade för i pianoklassen under åren på musikhögskolan och privat genom uppväxten i Göteborg. Hans Pålsson, Berit Tohver och Romuald Sztern (som bl a drillat den formidabla svenske konsertpianisten Per Tengstrand inför hans segrar i flera internationella pianotävlingar).

Dom lever än.. världen är liten ibland. Men Världskulturmuseet är stort!

Läs även andra bloggares åsikter om paracas, paracastextilierna, textil, kultur, världskulturmuseet, museum, musikhögskolan, arkitektur, design, pianofestival, festival, hans pålsson, berit tohver, romuald sztern, ha-young sul, musik, göteborg, historia, barn, piano, peru

Intressant?

Bloggar etiketter: göteborg, konst, kultur, museum, utställning

Om Göteborg är evenemangsstaden, vad har då Sjöfartsmuseet att locka med? Förr fanns det ju faktiskt en sällsam attraktion där i form av aligatorn Smilet som levde 1924-1987. Men nu då? Jag flanerar runt museet med mina två små barn som ivarjefall utbrister i upprymda läten vid blotta anblicken av akvarier med simmande torskar, mystiskt neonskimrande koraller, en jättehummer och fiskar som ser precis ut som i disneyfilmen “Neo”. Min brorsdotter i tonåren, som också är med, sätter sig dock i trappan och suckar uttråkat just så som tonåringar gör.

Barnen och jag traskar vidare upp på nästa våningsplan. Här uppradas allehanda sjöfartsföremål i några dunkelt belysta rum. Museets opretentiösa utställningar överlåter mycket åt betraktaren att fantisera bortom de skriftliga förklaringarna vid montrarna. Som den landkrabba jag är blir det inte mer avancerat än att jag i tankarna försöker applicera en romantiserad bild av Tintin, kapten Haddock och “Rackham den Rödes skatt” på alla äventyrliga gelikar till sjöfarare som måste ha huserat i kvarteren runt detta hamnbelägna museum under tidigare 1900-tal i varvsstaden Göteborg.

Den enda historia jag med intresse bär med mig från detta sömniga museum är en om Sveriges pirat (och då snackar vi inte fildelare) Lars Gathenhielm, även kallad Lasse i Gatan, född 1689 och död 1718 i Göteborg. Han fick med tillstånd av dåvarande svenske kung, Karl XII, starta egen kaperirörelse … eftersom man genom kaperi mot våra fiender, de danske och norske, förmodligen kunde något gott inbringa i landet och vända till vår nytta det, som fienden bortrövar i Skåne och förmenas bortföra till Norge.

Den 29 november år 1717: “Gathenhielms kapare SaintLeger har gjort en braf aktion i förrgår utanför Varberg. Han finner en konvoyflotta, som skall gå åt Sundet. Han attackerar konvoyen, som hade 24 stycken. Ett stort skepp, västindiefarare, slåss i elva glas med honom, och omsider äntrar han konvoyaren…” [Guvernör Carl Gustaf Mörner]

Gathenhielm skall under sin åttaåriga kaparverksamhet ha köpt, utrustat och varit delägare i ett femtiotal fartyg samt kapat över 80 stycken. Hans förmögenhet anges år 1716 uppgå till 22 530 daler silvermynt. Han ägde både mark och fastigheter strax utanför Sjöfartsmuseet där jag nu alltså står.

Råbarkade svenska män på den tiden.. undrar om de hade haft någon nytta av en pappaledig Internet-pirat som jag. Annars tycker jag inte Sjöfartsmuseet gjorde mycket väsen av sig. Men så ligger det också i den mindre bemedlade stadsdelen Majorna, överbefolkat av diversearbetande 60- och 70-talister med en allmän aversion mot allt som är “pretto”. Storföretagssponsrade evenemangsstaden Göteborg centrerar sig mer runt Korsvägen, nära Örgrytes förnämliga överklassvillor på andra sidan staden.

Men gamla Sjöfartsmuseet har en plan och är ännu inte uträknat!

Man har påbörjat etapp 1 av förnyelsearbete under 2009-2010. Tre utställningar skall produceras med arbetsnamnen Stad längs vattnet, Den moderna sjöfarten samt Lust att lära. Utställningarna skall bidra till att skapa ett modernt och levande sjöfartsmuseum. Målet är att bygga utställningar som:

• berättar om frågor som är angelägna för människor idag
• engagerar och inspirerar till kritiskt tänkande
• stimulerar till ett vidare intresse för sjöfart
• är tillgängliga och vänder sig till en bred publik
• sätter människan i centrum

Jag kommer tillbaka..

Läs även andra bloggares åsikter om akvarium, torsk, natur, hav, museum, sjöfart, sjöfartsmuseet, pirater, aligator, göteborg, historia, vetenskap, Lars Gathenhielm, Majorna, barn, tintin

Intressant?

Bloggar etiketter: göteborg, historia, kultur, museum, pirater, utställning

Universeum i Göteborg är helt klart ett av Sveriges mest suveräna vetenskapscentra. Här kan man uppleva allt möjligt från rymden till fjällen, regnskogar och oceaner i detta stora inomhusakvarium. Men ett dyrt besök för en barnfamilj är det (c:a 500 spänn).

Universeums stora Oceantank, där hajarna finns, innehåller 1,4 miljoner liter vatten. Lite mäktigare än hobbyakvariet där hemma kanske. Kan ses på webkamera här.

Det som fascinerade mig mest bland alla levande växter och djur den här gången på Universeum var faktiskt ett bit död materia. En rymdsten hittad i Muonionalusta, utanför Pajala vid den finska gränsen. Den grävdes fram två meter ner i marken, i augusti 2006 av ett par svenskar som hade traskat runt området med metalldetektor i jakt på något spännande.

Meteoriten består av järn och nickel och kallas för oktaedrit av typen IV A. Nickelatomerna sitter ihop i en kristallstruktur på ett sätt som de inte kan göra om stenen hade bildats på jorden. Den väger c:a 200 kg och har varit en del av en enorm meteorit, som sprängdes i många bitar under resan genom jordens atmosfär.

Man kan inte säga precis när och var meteoriten landade på jorden. Troligen var det mellan två- till sexhundratusen år sedan och då har flera istider passerat över platsen och fått stenen att flytta sig till den plats där den hittades.

Själva stenen bildades samtidigt som vår galax vilket betyder att den faktiskt är äldre än jorden!

Och här sitter nu min dotter och jag pillandes på denna mörka klump materia som färdats under eoner av tid genom rymden bara för att korsa våra små människolivs anspråkslösa väg i kosmos.

Läs även andra bloggares åsikter om akvarium, haj, natur, meteorit, museum, universum, vintergatan, rymden, universeum, göteborg, historia, vetenskap

Intressant?

Bloggar etiketter: göteborg, kultur, museum, natur, rymden, universeum, vetenskap

Elefant - Naturhistoriska Museet i Göteborg

När man är pappaledig finns det fantastiska möjligheter att upptäcka världen på nytt tillsammans med sina barn. Det är mysigt och inspirerande att gå på museer. Jag har skapat en separat kategori att samla mina museibesöksbloggningar i menyn till höger.

På Naturhistoriska museet i Göteborg kan man beskåda otaliga mängder med exotiska och ibland riktigt bisarra naturalier från svunna tider. Museet skapades 1833 och flyttade 1923 från Ostindiska huset till en egen byggnad i Slottsskogen strax vid Linnéplatsen. För en uppvuxen i Göteborg är detta ett kärt gammalt museum där man knatat runt flertalet gånger som barn och fascinerats över siamesiska tvillingar på burk, uppstoppad blåval, den stora och läskigt verkliga uppstoppade elefanten, de tusentals nålade småkrypen i insektsamlingarna, kallt stirrande uppstoppade fåglar som påminner om Hitchcocks hotfulla dramatisering av naturens hämnd etc. Museet har en speciell karaktär, atmosfär och doft av det förgångna. En mystisk plats där man känner historiens vingslag.

Siamesiska Tvillingar - Naturhistoriska Museet i Göteborg

Vid varje uppstoppat djur finns en ihärdig dokumentation i form av små gulnade papperslappar med datum och namn på den man som nedlagt djuret. Äventyrslystna män med borgerligt klingande efternamn som fäller elefanter och noshörningar i 1930-talets Afrika, kommer hem och äras i vetenskapliga kretsar. Och här vid glasmontern står jag pappaledig och läser år 2010.

Museets flaggskepp, den stora uppstoppade blåvalen är drygt 15 meter lång och ändå bara en unge. En fullvuxen hade varit c:a 30 meter. Vi tvättar händerna efter att ha petat på blåvalen och därefter läst i en krönika bredvid att blåvalen bestrukits med kvicksilverklorid och arsenik.

Utanför museet, i Slottsskogen, finns Rymdpromenaden, en modell av solsystemet i skala 1:2 000 000 000 (1 till 2 miljarder). Solen utgörs av ett gult klot på museets vägg, de närmaste planeterna finns i backen söderut, och den avlägsna dvärgplaneten Pluto 3 kilometer söderut vid det nedlagda Högsbo pegmatitbrott. Avståndet till den närmaste stjärnan, Alfa Centauri, skulle motsvara 20 700 kilometer i modellen, vilket är lite drygt ett halvt varv runt Jorden. Men dit orkade vi inte gå.. vi fikade i cafeterian istället.

Blåval - Naturhistoriska Museet i Göteborg

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om val, natur, naturhistoriska, museum, blåval, rymden, pappaledig, göteborg, historia, vetenskap

Bloggar etiketter: göteborg, historia, kultur, museum, natur, rymden

View of Turning Torso in the Øresund

I’m sitting in my studio, somewhere in Øresund, working on an update of the ESS film and will put new music to it. When playing around and composing a bit in Logic Studio, this trip hop theme emerged under my fingers while hearing the initial samples of my sonified protons, neutrons and electrons (audible in the background). I call it “Stories from the Sound” and in the near future you will hear it with the lyrics sung by one of my favourite singers.

Stories from the Sound (v.1)

Bloggar etiketter: kultur, music, musik, science, trip hop

Spectral analysis of the audio from the Table of Nuclides

Here is a little mix of the audio elements I’ve blogged about so far in my initial work to create some neutronica aesthetics.

Enjoy!

Neutronica Etude no 1

Bloggar etiketter: kultur, music, musik, neutronica, science

Decay of Potassium, Uranium and Thorium

After experimenting a while with musical representation of properties in physics, I found that one of the most obvious paths is of course to make music out of radioactive decay.

Radioactive decay describes energy emittance over time, which is exactly what music does as well (though the latter is more about emotional energies than matter).

Ionizing radiation is something natural. We all live in a radiating universe. The Earth, and all living things on it, are constantly bombarded by radiation from outside our solar system and the sun in our own. Most materials on Earth contain some radioactive atoms, even if in small quantities. We humans are radioactive carrying many radiactive elements in our body. Through the evolution our body have built its own system with a battery of enzymes constantly repairing chemical damage due to radiation.

Decay of Potassium, Uranium and Thorium in MetaSynth

The major radionuclides of concern for terrestrial radiation are potassium, uranium, and thorium. Each of these sources has been decreasing in activity since the birth of the Earth so that our present dose from potassium-40 is about ½ what it would have been at the dawn of life on Earth.

I have transformed into music the decay energy spectras from the metals Potassium (K-40),  Uranium (U-238) and Thorium (Th-232). Their respective curve of decay blends into a wonderful radioactive counterpoint when combined and tweaked a bit to fit into the scale of A minor harmonic. Here is the sounding result:

Radioactive Counterpoint

..and here is the spectral analysis audio version of these decays:

Radioactive Counterpoint (spectral version)

Bloggar etiketter: counterpoint, kultur, music, musik, science

Nuclide Map

The Table of Nuclides (or Chart of Nuclides) is a two-dimensional graph in which one axis represents the number of neutrons and the other represents the number of protons in an atomic nucleus.

Each point plotted on the graph thus represents the nuclide of a real or hypothetical chemical element. This system of ordering nuclides can offer a greater insight into the characteristics of isotopes than the better-known periodic table, which shows only elements instead of each of their isotopes (Isotopes are nuclides with the same number of protons but differing numbers of neutrons).

The Table of Nuclides imported into MetaSynth

The line of black points in the middle represents stable elements. The nuclides in the colored areas above or below this line decay by neutron or proton emission. This happens in everything between 700 million years to instantaneously depending on the nuclides characteristics.

I have plotted the line of stable elements into the music software MetaSynth beginning with the most simple and lightweight element of Hydrogen, 1H, in the upper frequency register. Then we climb through the nuclides all the way down to the most heavy elements represented by lower frequencies.

This is how it sounds (click to play):

Table of Nuclides

..and this is a spectral version:

Nuclides Spectra

Bloggar etiketter: kultur, music, musik, science